Arkitekturbloggen.se

Eve

2009-09-19T01:37:00.005+02:00

Generic Shiny Google Earth Urbanism

2009-09-18T02:17:00.005+02:00

Vidare till ett annat Zaha Hadidbygge, Glasgow Museum of Transport, vid River Clyde i Glasgow med en budget på omkring 70 miljoner pund. Museet är en del av den ombrandningsplan som skall skjuta Glasgow in i den postindustriella tidsåldern. I varje sådan plan med självaktning ingår ett spejsat hus för diffus kulturutövning ritat av en jättekänd arkitekt. Inget undantag här. 2004 vann Zaha Hadids kontor uppdraget med vad som tycks vara ett rätt slappt försök att översätta ett av sina mer generiskt producerade flödesscheman på duk till en byggnad vars främsta formgrepp endast kan ses från luften. Det hela manglas genom en välskriven kritik här. Ett längre citat:

"Recently there was an article in BD about the building, whose folded roof structure was recently completed. The article is mainly about the roof, but it speaks volumes about the relationship between contemporary architects, especially icon-stylists, and the engineers who make it happen. The key quote from the article is the following:

"He says the competition-winning concept they had to work with was a system of ridges and valleys, which had to be translated into a structure."

Read that again.

So this is what has happened to the Modernists’ quest for a synthesis of the Engineer and the Architect in the last 80 years. Absolute disassociation. The architect wins the competition with a shape, which the brains then have to spend time figuring out how to solve. This isn’t exactly a full circle (the negation of the negation blah blah), but this is a very strange cultural position to be in, a truly postmodernist one. [...]

But there’s something else here as well. The BD article talks about the ‘vast internal space’ of the building, and everyone seems bloody pleased that they’ve managed to create a column free space for the inside. But how big is that space? In the spiel on Zaha’s website they say that it ranges from 30m to 50m wide, and is 200m long. So how proud should an architect and engineer be of a 50m wide, 200m long column free space? I suppose it depends on the time you’re designing it, really. For example, if I had designed a space, sometime around 1867 that had a column free span of 73m and a length of 210m, I’d be pretty proud of myself, and I’m sure that Willian Henry Barlow and Rowland Mason Ordish were pretty proud of their work at St. Pancras. But to do that now is nothing at all special, and those involved seem to be much more pleased that they’ve managed to fix all the problems that they made for themselves, than at the actual impressiveness of the spanning-feat."

Läs hela hos entschwindet und vergeht

Phaeno Science Center av Zaha Hadid (2006)

2009-09-17T12:10:00.005+02:00

Bild: skärmdump från The International via anArchitecture. Byggnadens verkliga placering är lite mindre upphetsande:

[Foto: Flickr]

[Foto: Flickr]

[Foto: Flickr]

Mer här.

Mellanrum

2007-09-09T22:46:00.000+02:00

Kasimir Malevich

Ja just det. Den här hade jag glömt.

Ärligt talat, det händer inte mycket här just nu. Tiden har inte räckt för att sköta bloggen. Men nedläggning är det inte tal om. Hoppas fortfarande att liket skall hosta till liv igen. I väntan på det kommer avmätt oengagerade poster fortsätta att dyka upp med någon månads mellanrum.

Förtjänar Sverige bättre? Ja men då kan väl du skriva här. Skicka ett mail: info@arkitekturbloggen.se.

Jättegrönt?

2007-08-23T11:43:00.000+02:00

The Lighthouse i Dubai. "Low Carbon commercial tower". Skyskrapa med mindre ekologiskt fotavtryck, Atkins som gör Dubaiskrapor på löpande band, har tagit fram en konceptdesign:

Den 400 meter och 66 våningar höga skyskrapan är tänkt att krönas av tre stycken vindturbiner med 25 meters diameter.

"In setting a new benchmark for Dubai, the 400-metre luxury office tower aspires to be a low carbon commercial building which aims to reduce its total energy consumption by up to 65% and water consumption by up to 40%. This will be achieved through the use of passive solar architecture, many low energy, low water engineering solutions, recovery strategies for both energy and water and building integrated renewables – including large scale wind turbines and photovoltaics.

During the development of the design Atkins will map and manage the embodied energy content of the building and select materials from sustainable sources, so that impact on global resources is controlled. Already this is leading designers to consider a steel frame solution for this structure.

Additionally, features such as floorplates interconnected by micro-atria and the inclusion of inter connecting vertical gardens are being actively considered to enhance the social aspects of this building."

Mycket holabalo om ekologiskt hållbara skyskrapor nu. Ofta består det ekologiska just i några vindturbiner på toppen och solceller, medan tornet som helhet fortfarande har ett omfattande ekologiskt fotavtryck. Som BLDGBLOG invänder:

"A high-rise that off-sets some of its power use through the installation of rooftop wind turbines is great: it looks cool, magazine readers go crazy for it, and the building's future tenants save loads of money on electricity bills. But once you factor in these savings, something like the new Castle House eco-skyscraper still ends up being a net drain on the system.

It's not good for the environment; it's just not as bad as it could have been. [...]
I remain radically unconvinced that a "green" skyscraper is better than no skyscraper at all – and yet green skyscraper enthusiasts are out high-fiving each other as if their own positive energy is enough to counteract carbon emissions from the global steel industry."

[Via Treehugger]

Tidigare på samma tema.

Tillståndet

2007-08-14T18:20:00.000+02:00

Manifest by Zaha Hadid

Augustinumret av Icon, 50 manifest av 50 arkitekter/kontor/designers/debattörer. Bred blandning av folk, rakt ur tiden, en kontrollmätning av tillståndet för arkitektur, design, samhälle och narcissism.

Förtjänstfullt kort hållna, i ansträngningsjusterad citatlängd som bloggposter medan middagen väntar. En del tillkomna på en höft, en del skrivna av kommittéer, andra sammanfattningar av utmejslade yrkesfilosofier.

Passar förstås Rem Koolhaas perfekt, som använder sin plats för en hyllning till Europa, och en prognos:

"The Eurasian giants, India and China, wait benevolently until we are ready to start the post-Atlantic era together. Then the distribution of oil can be arranged between the ones who are benefiting directly from it. The desert will no longer need to be pumped out for American SUVs."

Peter Eisenman (hem):

"In staging the appearance of reality as spectacle, media induces passivity. The more passive the audience, the more necessary spectacular imagery becomes. It is a vicious cycle in which architecture today is more than ever implicated. In such a context, today’s subject, now rendered passive, is truly in danger of losing the capacity for close reading."

Peter Saville (hem):

"Creativity has become part of the business of social manipulation. The cultural adventure has been consumed by business. Making things better is a moral issue, but morality and business don’t go together – business is, if not immoral, then amoral"

Jasper Morrison (hem):

"Design, which used to be almost unknown as a profession, has become a major source of pollution."

Steven Holl:

"At the beginning of the 21st century, architecture can be the most effective instrument for reconstructing the relations between our species and the earth."

Geoff Manaugh (hem):

"The suburbs are architecture; bonded warehouses are architecture; slums are architecture; NASA's lunar base plans are architecture - as are the space stations in orbit about us. Stop limiting the conversation."

Med flera.

3% säger Wallpaper*

2007-07-12T20:55:00.000+02:00

Villa K i Stocksund - Djursholm, Tham & Videgard Hansson.

Wallpaper* listar 101 av världens mest intressanta "emerging architects" på en småjobbig flashsite (sååå 2003! (Men det är ju de flesta kontorssidor också (varför kan arkitekter inte hålla sig med funktionella hemsidor? vad säger det om professionen?))). Flashen till trots så är det en rolig sammanställning att botanisera i, försöka utröna vad som är tendenser och vad som är Wallpaper*-redaktionens sjuka preferenser.

Sverige representeras av hela tre kontor/arkitekter, det är Per Fransson och Mattias Wreland, båda födda 1971.
Bostäder Lofthammar, Franson Wreland

Rahel Belatchew som fick Residence Stora Formpriset 2006.

Villa D, Tyresö

Samt Bolle Tham & Martin Videgard Hansson
Villa på Tidö-Lindö, Västerås

Faktum är att Wallpaper mer eller mindre dubbar Sverige till en kommande stormakt, med tre representanter i samlingen, fler än de övriga nordiska länderna tillsammans. Och Danmark, de är inte ens representerade. Är det en rimlig bild av tillståndet för den unga arkitekturen i Sverige, är det en tillfällighet? Är det välförtjänt eller oförtjänt?

Även andra kontor har förresten kopplingar till Sverige, som Berlinbaserade Realarchitektur.

Andra bloggar om: arkitektur, wallpaper

* = Ja, tidningen heter Wallpaper*

Slussenförslag på samråd

2007-07-11T18:24:00.000+02:00

Slaget om moder sveas anrika getingmidja, tillika Mälarens underdimensionerade urinblåsa, Slussen, rullar vidare. På torsdag, skriver DN, inleds slutstriden. Fan tro't. Efter många turer är det i alla fall fyra förslag som nu ställs ut för samråd på Tekniska Nämndhuset i Stockholm, där de kommer finnas fram till sista oktober.

Det är dels Nyréns "Nya Slussen", det förslag som vann den inbjudna tävlingen 2004, som vill riva den befintliga fyrklövern:
Dels ett rekonstruktionsförslag "Nybyggt bevarande", från White & WSP:

Valet står mellan de två huvudalternativen, bevarande eller nybygge. Därtill har Nyréns tagit fram ett tilläggsförslag som illustrerar ett nytt parkrum i trakterna runt Slussen, där en del högre bebyggelse istället ersatts med parkyta. En intressant idé till ett nytt grönt offentligt rum på en plats annars präglad av sin trafikapparat, men med tanke på att omarbetningen av Slussen under alla omständigheter kommer gå lös på 3-4 miljarder är frågan om det är ett för staden tillräckligt ekonomiskt intressant alternativ:

Förutom dessa tre förslag finns även dansk/svenska BIG/NOD:s gemensamma förslag:

Wilhelmsons outsider-förslag finns inte med den här gången heller, trots att det hade kunnat vidga diskussionen mot alternativa lösningar i en annan riktning.

Hur det en gång var. Fantastiskt. Optimistiskt.

Andra bloggar om: arkitektur, slussen, stockholm, stadsplanering, trafik

Zaha Hadid

2007-07-10T22:05:00.000+02:00

Det går inte hur mycket man än försöker, varför man nu skulle göra det, att komma runt Zaha Hadid. Möjligen beroende på att hon helt enkelt är en av få riktiga konstnärer inom ett fält av stjärnarkitekter som annars mest består av avancerade bilhandlare.

Just nu utställning av valda verk, inklusive den här, på London Design Museum.

[Via Owen Hatherley]

Parabol i Holland

2007-07-10T21:50:00.000+02:00

Såhär kan man också göra med sina paraboler. I Holland.

Did you OVERSIZE THE MECHANICAL AND ELECTRICAL ROOMS?!!

2007-07-05T00:02:00.000+02:00

Kårkul:

"A Few Good Men”…

CAST: Engineer: Jack Nicholson Architect: Tom Cruise

Engineer: You want answers?

Architect: I think I’m entitled to them.

Engineer: You want answers?!

Architect: I want the truth!

Engineer: You can’t HANDLE the truth!!

Snart klar...

2007-07-03T19:47:00.000+02:00

Water Cube

Nathan Sawaya

2007-06-15T12:02:00.000+02:00

Lego är en överlägsen leksak som nog inte sällan varit bidragande till många arkitekter och ingenjörers val av yrkesbanor. Med lego kan man göra det mesta. Döva sin ångest och ha väldigt kul. Uppenbarligen. Men inte allt blir lika bra som när 33-årige legokonstnären Nathan Sawaya använder de fyrkantiga klossarna till att skapa någonting helt annat. Utställningen turnerar just nu runt. Ja, inte i Sverige då.

Hemmabyggen

2007-06-15T11:51:00.000+02:00

Bygga en solpanel med gamla ölflaskor? Det gjorde en kinesisk bonde för att hans mor skulle kunna duscha i varmvatten.

"A Chinese farmer has made his own solar-powered water heater out of beer bottles and hosepipes. Chinese farmer Ma Yanjun has made his own solar-powered water heater out of beer bottles and hosepipes /Lu Feng. "I invented this for my mother. I wanted her to shower comfortably," says Ma Yanjun, of Qiqiao village, Shaanxi province. Ma's invention features 66 beer bottles attached to a board. The bottles are connected to each other so that water flows through them."

Via MakeZine som har instruktioner för hur fler soldrivna varmvattenberedare kan byggas, t ex den här:

Architorture

2007-06-15T11:45:00.000+02:00

Nu ska arkitektstudenternas liv fångas på film. Over there...

Architorture is a documentary that captures five diverse students in a single studio at one university throughout the entirety of their thesis project. The film will convey a mere sliver of time, wholly representative of the experience to create a student’s paramount work. The footage will illustrate the range of emotions and process of this extremely intense period at the conclusion of an academic career. It is our goal for the documentary to possess educational, entertaining, realistic and inspiring qualities in response to the dynamic world these students cross.

Second House of Sweden

2007-06-01T09:56:00.000+02:00

Man kan tycka att det hela är löjligt och att Second Life just nu bara är sönderhypat, men jag har ändå tilltalats av idén att inrätta en svensk ambassad i Second Life ända sedan den först utannonserades i januari. Det är så galet mycket dagens Sverige: ett beslut fattat med ett ängsligt vått finger i luften som känner efter vart trendvinden blåser. Ah, Second Life är det nya Internet? Där måste vi vara, vi måste vara där först av alla! Nu hann de j-la Maldiverna en vecka före med att öppna sin ambassad, vilket PR-Olle Wästberg kommenterade såhär:

"I saw they had opened theirs on poles in the water so I hope they're not hit by global warming."

Jag är inte så skeptisk som jag kanske låter. Det är rätt att experimentera. Ska nationalstaten vara relevant måste den fortsätta att finnas på de arenor där vi vistas, och många utlandssvenskar återfinns idag i Second Life. Vilka konsulära bekymmer de kan ha där vet jag inte, men ambassadens roll numera är mer som marknadsförare än som konsulat.

Bild från invigningen

Dessutom är det oerhört underhållande: det är inte varje dag man får se utrikesministern oväntat sticka iväg och fastna i ett träd när han skall inviga en ny statsinrättning.

Film från invigningen

Bara någon dag efter invigningen har de första demonstranterna anlänt, rapporterar Second Sweden:

Ryktet sade att ett gäng norrmän inledde med att kasta dildos på byggnaden varvid de snabbt blev avlägsnade av närvarande säkerhetsstyrkor.
De hade förmodligen retat sig på Bildts uttalande under invigningen:
“I expect to be invited to the opening of the Norwegian embassy in a couple of decades.”

Strax därefter tågade ett par danskar in och ställde sig utanför huvudentrén med ett par plakat. Deras åsikt var att statliga organ inte ska blanda sig i vad som händer i SL.

Ah, det här kan bli hur kul som helst!

Synd bara att man valde att göra en ren kopia av Gert Wingårdhs och Tomas Hansens småtråkiga Washingtonambassad. Att rakt av kopiera en fysisk byggnad är inte så spännande. I SL sätter vare sig fysikens eller ekonomins lagar några begränsningar för byggnaders form, varför inte utnyttja det istället och göra något helt annorlunda?

Jag är säker på att Wingårdh hade tagit ut svängarna mer om han fått rita den virtuella ambassaden.

Ta en tur runt huset med den här filmen:

Läs mer på Second Sweden och Building the Second House of Sweden

4 ark: utopi

2007-05-31T09:23:00.000+02:00

En grupp arkitektstudenter på Chalmers har tagit iniativ till 4 ARK, en ny arkitekturtidskrift som vill fungera som ett forum för ett vidgat samtal om vad arkitektur kan och bör vara.

Första numret med temat utopi, lanserades torsdagen 24 maj. Redaktionen skriver att de ser utopibegreppet som ett sätt att problematisera arkitekturpraktikens ideal, men också som ett svar på en tilltagande vilja bland studenter att låta arkitekturen göra skillnad.

På 56 sidor tolkar blivande arkitekter temat i en spretande, frisk och mycket lovande uppsättning artiklar. Ur pressmeddelandet:

"De fyra tryckarken är fyllda med allt från tankar om en queerfeministisk ombyggnad av Valhallabadet till vad som hände när Sveriges sista kåkstad jämnades med marken och blev flott bostadsområde. Däremellan ryms en berlinmur genom Göteborg, en döende tysk stad, en slovensk cykelfabrik, en norrländsk kollektivdröm, ett slag för fyrdimensionell arkitektur och mycket annat."

Läs mer, tjuvkika, beställ och engagera dig på www.0ark.se.

Kan det verkligen vara sant?

2007-05-31T09:10:00.000+02:00

Fuktiga hus

Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har funnit överhängande risker för mögelproblem i putsfasader byggda med enstegstätning. Det handlar om träregelväggar som isolerats med styrencellplast eller mineralull direkt mot en yttre skiva av kartonggips eller plywood utanpå vilken putsen har applicerats. Fukt som tränger in i konstruktionen på ett eller annat vis har svårt att torka upp eftersom det saknas en luftspalt.

DN följer upp med ett antal artiklar. Och intervjuar boende i Hammarbysjöstad som delger följande:

Flera vi möter berättar om fuktproblem i de nybyggda husen. Det är historier om att det rinner vatten på insidan av väggen när det regnar och några har haft en läckor vid fönsterkarmar. Camilla Marké berättar att efter ett skyfall syntes fukt längs tak och väggar i både sov- och vardagsrummet.

I'm chocked. Kan det verkligen vara sant?

Science Fiction

2007-05-15T19:40:00.000+02:00

Bild: Reef City av Mark Goerner

Ni missade förstås (eftersom den var i L.A) den filmfestival om Science Fiction och filmer, som BLDGBLOG och Materials & Applications arrangerade för en vecka sedan... men missa för den skull inte bilderna och rapporten från vad som verkar ha varit ett intressant arrangemang.

Ett av den oförtröttelige Geoff Manaugs teman är att arkitekturen har mycket att lära från rumsbehandlingen i både film och Science Fiction.

Bild: James Clyne

Bild: Ben Procter

Att arkitekturen behöver påverkas utifrån tycks vara en grundtes i alla diskussioner om fältets status idag. I en BLDBLOG-intervju med Mark Wigley, redaktör på Volume och dekanus för arkitekturskolan vid Columbia University förs ett resonemang om vilken typ av utifrånpåverkan det bör vara. Eller närmare bestämt, Gilles Deuleze eller Science Fiction:

BLDGBLOG: There also seems to be a huge reliance today on extra-architectural theory, like Gilles Deleuze. But if students were instead locked in a room with some science fiction novels, or even a comic book, it might actually stir up some new ideas. At the very least, science fiction actually addresses architecture. So perhaps the problem is one of reference? Or even of genre? Or just specifically Deleuze?

Wigley: To cut to the chase, if it’s a choice between being locked in a room with a science fiction book or being locked in a room with Deleuze, go for the science fiction book, for sure. No doubt about it. But that’s not a choice against theory – because, in fact, science fiction is an incredibly important mode of theorizing about technology and about space, and the people who produce science fiction are often incredibly canny theorists.

Bild: Ben Procter
Bild: Ryan Church

Andra bloggar om: arkitektur, SciFi, SF, Science Fiction, Deleuze

Skrotad flexibilitet

2007-05-15T18:48:00.001+02:00

Kisho Kurokawas världsberömda ikonbyggnad från 70-talet, The Capsule Tower i Tokyo, får skatta till förgängelsen, skriver Architectural Record. Byggnaden rivs för att ge plats åt ett fjortonvåningars höghus. Oro för asbest i husets rumsmoduler är en orsak till rivningen.

Kurokawa har vädjat om att, istället för att riva tornet, vidta åtgärder i den flexibla anda som modulerna är ett uttryck för och ersätta de enskilda modulerna med nya, men behålla byggnadens betongkärna. Japans fyra stora arkitektorganisationer har uttryckt stöd för Kurokawas förslag, men efter beslutet att riva byggnaden är Kurokawa ensam motståndare till rivning, enligt Architectural Record som lakoniskt tillägger att den berömde japanska strukturalisten drabbats av många rivningar de senaste åren.

Med moduler där elektroniska funktioner var inbyggda i väggarna blev många modulbyggnader i praktiken inte så flexibla i längden som det enkla, generella rummet med fyra väggar.

[Via Architecture]

Bussreklam

2007-05-10T16:34:00.000+02:00

Säga vad man vill om den visuella helheten när all kollektivtrafik rullar runt på det här viset, men då och då är det onekligen häftigt att se, kreativ bussreklam:

Filmer från Stockolms stadsbibliotek

2007-05-07T10:41:00.000+02:00

Humaniorabloggen, publicerad bibliotekarierna i Stockholms Stadsbibliotek, har gjort två filmer som visar Asplundhuset från vinklar som man vanligtvis inte har möjlighet att se som besökare:

Konkret poesi

2007-05-07T09:58:00.000+02:00

Frederik Molenschot och Susanne Happle, två designers baserade i Holland, har utvecklat ett system med betongplattor med en behandlad yta där ett mönster framträder endast då plattan blir våt. När ytan torkar tonar mönstret bort igen. Ett regn kan framkalla ett tillfälligt spår i marken, i det här illustrerade fallet i form av ett blommönster, men möjligheterna att fälla in text, bilder eller andra osynliga ledtrådar som blir synliga endast vid väta, är närmast oändliga.

Interaktiv arkitektur när den är som bäst, och enklast. Produkten är passande döpt till "solid poetry".

Det finns dessvärre inte så vidare mycket mer information om produkten, teknisk lösning eller erfarenheter av funktionen, om den någonsin tillverkats, via hemsidan, men kolla in ändå. [Via Transmaterial]

Uppsala konsert & kongress

2007-04-18T08:39:00.000+02:00

Det blev ingen tävlingsvinst för Henning Larsen Tegnestue vid tävlingen om Smålands Musik och Teater i vintras, där det danska kontoret lämnade in det utan konkurrens formmässigt intressantaste förslaget.

I Uppsala pågår emellertid bygget av Konsert och kongresshus enligt ritning signerad Johnny Svendborg vid Henning Larsen Tegnestue. Byggnaden har flera direkta likheter med det tävlingsförslag som inte nådde hela vägen i Jönköping.

Det är en dramatisk, storslagen - och i högsta grad osvensk - 37 meter hög byggnad med ett kvadratiskt fotavtryck som nu växer fram vid Vaksala Torg. Fasaden består av öppna och slutna ytor med ett högt tvärställt snitt genom byggnadskroppen på de övre planen. En i högsta grad skulptural kropp, av arkitekterna beskrivna som en "metallbeklädd kristallisk monolit".

Frågor kan resas om hur väl byggnaden faller in i den historiska staden i Uppsala, men snart får den sällskap av ett nytt storskaligt resecentrum vid granntomten och därmed är väl frågan om sammanhang mer hypotetisk.

Klart är att Uppsala får ett konsert & kongresshus som solitärt betraktat är ett unikt och spännande tillskott i svenskt husbyggande. Positivt, även, att staden lyckats skaka fram en såpass central byggtomt. Den totala investeringskostnaden för staden är beräknad till över en halv miljard kronor.

Byggnaden invigs i september 2007, om inte den avtalsstrejk som i skrivande stund drabbat bygget drar ut på tiden.

Byggbilder från PEAB:s byggsida:

Andra bloggar om: arkitektur, Uppsala, Jönköping, kultur, byggande

Läs mer: SvD intervjuade Henning Larsen på byggplatsen i Augusti förra året.

Oscar Niemeyer frenzy

2007-04-17T20:09:00.000+02:00

Oscar Niemeyer - världens äldsta ännu verksamma arkitekt? - intervjuas av Jonathan Franklin i Svenska Dagbladet. I år fyller Niemeyer 100, nyligen gifte han sig med sin 60-årige sekreterare.

Om sina politiska rötter säger Niemeyer i intervjun:

"Jag hatar kapitalismen. Vi måste förändra kapitalismen, denna regim av våld, makt och krig, jag avskyr det. Jag kommer från en traditionell katolsk familj med påvens porträtt på väggen. Men när jag kom ut i världen och såg hur orättvis den var, blev jag en ung kommunist."

Om sin förkärlek för svepande former i sin modernism:

"Jag gillar inte räta linjer, de är hårda och omedgörliga. Jag attraheras av fritt flödande kurvor som jag hittar i bergen och i slingrande floder".

Låt oss till dessa ord njuta av ett kollage av bilder, skamlöst lyfta från Flickr (respektive fotograf anges i anslutning till respektive bild). Säga vad man vill om killen, han gör sig sanslöst bra på bild:

Metropolitan Cathedral, Brasilia. Fotograf: Haneorla

Museum of Contemptory Art, Río de Janeiro. Fotograf: Haneorla

Kommunistpartiets högkvarter i Paris. Fotograf: Abraahaam

Interiör, kommunistpartiets högkvarter i Paris. Fotograf: Jorge Sousa

Edifício Niemeyer. Fotograf: Arthuso

Auditório Ibirapuera. Fotograf: Andrea Fregnani

Oscar Niemeyer Museum, Curitiba. Fotograf: Ric e Ette

Scott Teplin

2007-04-17T18:35:00.000+02:00

Scott Teplin är den sortens bildkonstnär som skapar en värld av associationer i varje enskild målning. Med penna, tusch, akvarell och en överdådig fantasi arbetar han i samma anda som Sven Nordqvist: bilden skall fyllas av intryck och ingenting är vad du först trodde att det var. Skalan rör sig från den lilla knappt synbara detaljen till den övergripande oväntade strukturen.

Titta in på hemsidan. Lägg ett bud på drömkåken 28 rooms, labyrinten 30rooms, den här bjässen, eller, om plånboken bara tillåter mindre varianter av bostäder kanske ett puderrum.

Remixade och återsammanfogade pussel av de välkända och oväntade objekt som utgör, eller kunde utgöra, ett hushåll. En delikat överdos av färg och kreativa utfall.

Man vill ju bara gå runt i bilderna.

Sån tur då att det idag finns fler världar där en arkitekt kan få sina verk uppförda än bara denna enda världsliga plats vi kallar verkligheten. Det innebär att även Scott Teplin kan "bli byggd". Ett gäng byggare har gjort precis det, i Second Life:

När vågar någon uppföra Creepy Peepers i verkligheten och slutligen ta död på den kvarvarande resten av privatsfären? En idé för ett annat Panopticon.

[via Virtual Suburbia] Tidigare om arkitektur i Second Life här.

Spektakulärt vid sjöfronten i Hamburg

2007-04-16T10:57:00.000+02:00

Tyskland är världens största exportnation och Hamburg vid floden Elbe är dess största exporthamn. Här pågår, som i så många andra hamnstäder, en intensiv omvandling av verksamheten vid sjöfronten som tog sin början med ett politiskt beslut 1997 och nu har kommit en bra bit på vägen. Hamnen får maka på sig från den absoluta stadskärnan och staden återtar successivt sin plats vid vattnet. I det som tidigare var ett skeppsvarvsområde utvecklas nu HafenCity, som är Europas för närvarande största stadsförnyelseprojekt. När projektet är färdigt kommer stadskärnan ha vuxit med 40 procent, med en tyngdvikt på ett tillskott av bostäder. Totalt handlar det om 155 hektar landyta, 60 hektar byggnadsyta och ett tillskott av 1,8 miljoner kvadratmeter golvyta.

Invånarna skall åter komma ner till Elbe i centrala Hamburg, få möjlighet att vandra längs nyanlagda strandpromenader i en ”framtidsinriktad och internationell miljö” I centrum av projektet står förstås också, som i alla andra nutida stadsförnyelseprojekt, några publikdragande kulturaktiviteter: ett konserthus ovanpå en shoppingalleria, ett sjöfartsmuseum och ett kombinerat akvarium och vetenskapscenter.

Arkitektoniskt kan det beskrivas som ett mischmasch, själva hävdar stadsutvecklarna att de enskilda projektens individuella kvalitéer garanterar att ”the finished combination should prove truly fascinating”. Ja, blir det inte vackert så lär det åtminstone bli fascinerande. Ett tag.

Det kombinerade Vetenskapscentret och akvariet, ovan, har ritats av ”the renowned Dutch architect Rem Koolhaas.”

På platsen finns redan vid byggstarten några kulturhistoriskt värdefulla byggnader, däribland de gigantiska lagerlokalerna Kaispeicher A och B, uppförda under olika hamnepoker.

Kaispecher B, 1879, omvandlas till sjöfartsmuseum.

Kaispecher A, med tillkommande konserthus ovanpå.

Den resliga och distinkt kubiska Kaispecher A ritades av Werner Kallmorgen och byggdes mellan 1963 och 1966. På toppen av byggnaden har stadsfullmäktige beslutat att placera Hamburgs nya konserthus. Det glasiga tillskottet har ritats av Herzog & de Meuron. Den vågformade takprofilen skall, hävdar informationsbroschyren, länka samman “the old harbour traditions to the new cultural identity of HafenCity.”

Annan ikonarkitektur som utvecklarna hoppas skall “dra många besökare till HafenCity" är den blivande kryssningsterminalen, där ett hundratal lyxkryssare skall lägga till varje år. I väntan på den blivande byggnaden, ännu inte ritad, så är den tillfälliga kryssningsterminalen på platsen en riktig arkitektonisk pärla:

“The architectural idea behind the 1,200 square metre arrivals hall fascinates through its novelty and simplicity. Two familiar seagoing elements – the container and the sail – have been ingeniously combined. The walls are made of stacked multicoloured seafreight containers and topped with a dynamically shaped sail-like roof”

Som alltid, när det handlar om stadsförnyelseprojekt, kan och bör man ställa sig frågor: Vem byggs den här nya staden för, vilka kommer kunna bo i de nya bostäderna, är det rimliga prioriteringar och överväganden som resulterar i alla dessa sjöstäder nerlusade med ikonspillning? Njut en stund av de vackra illustrationerna och fundera sedan över det. Botanisera i kartor kan man göra här.

Andra bloggar om: arkitektur, Hamburg, HafenCity, Tyskland, stadsplanering, stadsförnyelse

Vägen fram går genom gränderna

2007-04-16T09:21:00.000+02:00

Typisk gränd

Vancouver växer och börjar nu få slut på byggbar mark. Istället för att nagga det omgivande jorbrukslandskapet ytterligare i kanten föreslår företaget Smallworks att staden skall förtätas – i gränderna.

Smallworks är specialiserade på att rita och tillverka hus i ”mellanklassen”, lite större än det vi i Sverige är vana att benämna som friggebodar: Trädgårdshus, lusthus, gäststugor och konstnärsateljéer. Nu vill de två arkitekterna, Aaron Roesensweet och Jake Fry, pröva idén med att fylla ut Vancouvers gränder med infillbostäder.

“The idea is, that if we can make the city more dense but also more liveable, then it would be just that much better," säger Rosensweet till The Globe and Mail. Utgångspunkten är den globala nödvändigheten att bygga ekologiskt uthållig - resurssnålare - städer och få bukt med överkonsumtionen av yta, såväl som byggmaterial och energi. Jake Fry arbetade förra vintern på ett byggföretag i Vancouver som uppförde villor där golvytan låg mellan 700-1100 kvadratmeter. Det var där idén slog rot på allvar berättar han: ”You had these houses with Italian marble, built in swimming pools, exotic wood floors, and I could see that these homes were literally consuming the world, to accommodate two people."

Durbach Studio, av Smallworks. "Outdoor living space to compliment a Japanese garden."

Smallworks utvecklar nu en prototyp för ”grändhus” som kommer demonstreras på DV Interior Design and Urban Living Expo i Vancouver 4-6 maj. Dimensionerna på bredden är ungefär motsvarande ett enfordonsgarage, c:a 4-5 meter. Byggnaden kommer förutom bostad också innehålla ett garage och en grön uteplats.

Diskussionen om huruvida förtätade städer är en framkomlig väg för att reducera stadens energiförbrukning eller om det är en chimärlösning, och huruvida det skall ske genom storskaliga projekt eller successiv infill av det slag som Smallworks föreslår, den lär fortsätta.

Gailan Studio av Smallworks. "Green roofed accessory building used as storage/workshop space for multi-unit complex."

Tiden får utvisa om grändhusen kan vara en del av vägen framåt - eller en återvändsgränd. (duh. kunde inte låta bli)

När arkitekter friar

2007-04-10T17:30:00.000+02:00

[Via Apeiron]

Drake

2007-04-04T13:30:00.000+02:00

I desperat jakn på internationell uppmärksamhet slår privata investerare i Xinzheng City i Kina ett nytt rekord: för närvarande pågår bygget av en 21 kilometer lång betongdrake, med ett 30 meter högt huvud, längs en bersgrygg i Henan Provincen, rapporterar Shanghai Daily som också återger vad Li Xiong, vice styrelseordförande i byggherren Zu Long Co har att säga om drakens dimensioner. Allting är noga uttänkt:

"the 21-kilometer length represents the wish that China will experience rapid development in the 21st century."

...förklarar Li Xiong och spinner sedan fullkomligt loss i vidare symboliska motiveringar kring drakens form:

"Li said 5.6 million pieces of white marble and gilded bronze will be used to form the dragon's scales, symbolizing the country's 56 ethnic groups."

Drakbyggandet initerades redan 2002 men har sedan legat på is ett tag av "finansiella skäl". Nu är emellertid huvudet och en del av kroppen färdiggjuten rapporterar Shanghai Daily som också vidarebefordrar informtion från Li Xiong om företagets planer på att bygga en järnväg, en spaanläggning och andra lyxfaciliteter inne i draken. Vidare, skriver Shanghaiist, skall annonsutrymme på drakkroppens insida erbjudas turister och företag:

"advertising space on the giant serpent will also be sold and tourists can pay to have their names and other messages inscribed on the walls of galleries located inside"

Enligt Svenska Dagbladet är draken, som råkar vara placerad mitt inne i en nationalpark, inte särskilt bra för miljön, och enligt Shanghaiist har projektet nu av samma skäl blivit stoppat. Attans.

Andra som varit inne på samma tema: Storälgen på berget Vithatten, världens största Pinocchio. I brons. I Borås. En jättelik koala och andra stora djur i Australien:

Fasadliv

2007-04-02T11:06:00.000+02:00

Det råder mycket hype kring fasader med dynamiskt innehåll som förmår koppla samman den jämförelselvis tröga och statiska arkitekturen med digitala mediers snabbrörlighet. Fasader som är föränderliga över dygnet, som är interaktiva speglingar av hur byggnaden används, som skiftar färg efter besökarnas klickande på en webbsida etc... i skärningspunkten mellan teknologi, konst och arkitektur utvecklas mycket spännande som ger antydningar om vad som skall komma efter fasaden.

Att fasaden som sådan med tiden kommer försvinna, eller om inte annat blir mer svårdefinierad, det är realities:united installationer exempel på. Mest känd är flerfaldigt prisbelönade installationen BIX på Peter Cooks Kunsthaus Graz. Installation är egentligen fel begrepp eftersom det rör sig om en integrerad del av byggnaden, inte någonting som är påhängt utanpå eller i efterhand. Ljuspixlarna definierar hela byggnadens sjöfrontsfasad.

Realities:united arbetar runt om i hela världen, men framförallt i Europa, med projekt som successivt finkalibrerar och vidareutvecklar mediefasaden som fenomen. Under arton månader är den elva våningar höga glasfasaden på kontorsbyggnaden på Potsdamer Platz 10 i Berlin förvandlad till en av världens största medeifasader: SPOTS.

Påväg mot ett genombrott, från kostsamma installationer till permanenta inslag i stadsbilden, rör trenden med mediefasader upp frågeställningar längs vägen. När nyhetens behag har lagt sig är frågan om vad man egentligen skall, kan, bör, visa på mediefasader. Med möjligheten att göra fasaden interaktiv och föränderlig följer också ett ansvar för det innehåll som skickas ut, den förvandling av stadsbilden som därigenom påtvingas allmänheten. Och bygglovhanteringen står inför en ny komplexitet: skall innehållet på en mediefasad omfattas av yttrandefriheten eller skall bygglovskontoren bli censurmyndighet? Var går gränsen mellan installation och arkitektur?

Och, som Sascha på We make Money Not Art påpekar, mediefasader faller i allmänhet inte direkt väl in i den aktuella diskussionen om energianvändning och uthållighet. Frågan är vilken trend som överlever vilken, eller annars: om en anpassning kan ske.

Via We make Money Not Art

Kort om Botton

2007-04-01T02:32:00.000+02:00

Alain de Botton talade på Kulturhuset i Stockholm med anledning av utgivningen av Lyckans arkitektur (som bland annat resulterat i en serie TV-program) på svenska. Erik Stattin refererar och kommenterar.

Lyckans Arkitektur recenserad i SvD.

Nouvel under solen

2007-03-26T23:38:00.000+02:00

Vi återkommer till den här längre ned

I Abu Dahbi skrytsatsar oljeshejkerna på ett nytt kulturdistrikt värt flera miljarder dollar, Cultural District of Saadiyat Island. Idel kändisarkitekter, som Frank Gehry, Tadao Ando och Zaha Hadid placerar sin dyrbara spillning i överdimensionerade högar med små avstånd längs kustremsan. Det är som ett vaxkabinett, var och en av stjärnorna representerad av en karikatyr på sig själv. Därigenom också ett, den nutida meningslöshetens, skräckkabinett.

Gissa vilka
Mitt i detta avkontexualiserade monument över arkitekturens kristillstånd finns också mannen som predikar kontextens betydelse: Jean Nouvel.

Jean Nouvel tillhör stjärnorna men är samtidigt tillräckligt anakronistisk för att författa ett manifest mitt i avsiktslöshetens tidsålder, och tillräckligt konsekvent i sin formglädje för att förmå göra ett nytt projekt varje gång. Därigenom skiljer han sig från många andra som flyter på gräddfilens ovansida. I kärnan av den Nouvelska arkitekturfilosofin ligger att varje situation kräver en ny arkitektur, varje plats måste mötas genom en unik dialog mellan platsen och det som skall byggas. I Lousianamanifestet 2005 skrev han:

“The global economy is accentuating the effects of the dominant architecture, the type that claims “we don’t need context”. [...] Let’s leave the cosmetics of vain cities to the architects who think of themselves as aesthetes. From now on, let architecture rediscover its aura in the inexpressible, in the cloudy. In the imperfection of what is invented!”

Hur mycket det där betyder i praktiken kan diskuteras. Nouvel sträcker sig trots allt, som i Abu Dahbi, på tå på samma estrad som de andra stjärnarkitekterna, ivrig att få bygga monument i kapitalets penningstinna hjärtkammare. Och då väger idealistiska rader skrivna på ett danskt museum lätt. Ofta är det därför svårt att se någon skillnad i praktiken mellan vad som på pappret är två diametralt skilda angreppsvinklar hos t ex Nouvel och Kolhaas.

De spelar trots allt samma spel, med samma regler, samma domare. Samma förutsättningar.

Men även om det kan tyckas vara långa avstånd mellan Jean Nouvels projekt och hans filosofi, så som den uttrycks i Louisianamanifestet, så beskriver ändå de senaste åren en kontinuerlig rörelse längs tankebanor som kan sammanfattas som ett sökande efter oaser. Det gör Nouvel intressant i ett sammanhang där de flesta andra söker efter stråk. Det gröna - verkligt ibland som i det organiska förslaget till Guggenheimusséet i Tokyo 2001 och Quai Branly i Paris med sina grönskande fasader, men många gånger artificiellt och symboliskt - det gröna, träder fram som en bärande idé.

Arabinstitutet i Paris, färdigt 1987, var en mental vägöppnare. De högteknologiska lösningarna i all ära, det var genom sin djupa och poetiska klangbotten i arabisk mönstertradition och ljushantering, som Arabinstitutet makade sig ett utrymme i den moderna arkitekturberättelsen.

Det var en återupptäckt av någonting som höll på, håller på, att gå förlorat. Samma fascination inför hur ljuset används och hur ljuset rör sig, i synnerhet på lägre bredgrader, framträder i förslaget till Dubais opera från 2005, där ”perforated patterns of light” skulle generera rum för ”framtida minnen”. I sin bilagda beskrivning sade sig Nouvel vilja utforska ”impacts of the light and the shadows through the geometry, which is the essence of grand Arab architecture.”

På jakt efter oaser. I Louisianamanifestet:

“Louisianan architectures are dreamed architectures, full of silences – places of forgetfulness but also of archaeology. They become the cue for reinterpretations of an ambivalent past.”

Med det som bakgrund kan Jean Nouvels projekt för en filial till Louvren bland de dyrbara högarna i Abu Dhabi läsas; här tas ett nytt steg längs samma väg.

Om det nu behövs någon bakgrund alls. Det är inte ofta som ett storskaligt projekt förmår förmedla en snudd på poetisk upplevelse redan på renderingsstadiet, här är ett av de sällsynta fallen. Den vita öknen under solen, inte Abu Dhaibs dollarmiljonärer, bildar den egentliga fonden för en byggnad som tar ett brett avstamp i traditionen, både den arabiska och Nouvels egen. Projektet är egentligen inte en byggnad, det är en mileu. Muséets rum, vita kuber, samlade flytandes på en vattenspegel under en vit himmelskupol, som redan från sin tillblivelse är en ruin, en semipermeabel hinna, ett lövverk som genererar ett vilsamt skuggverk.

Det lovar trots allt gott, det finns hopp, i skräckkabinettet.

[Via Eikongraphia, bilder från Flickr]

Traveling

2007-01-30T21:08:00.000+01:00

I had hoped it would be possible to make updates here even though i'm currently traveling in Kenya, but it has proved harder than I thought. Updates will have to wait till the 16'th of mars.

Return of the Panopticon

2007-01-24T08:58:00.000+01:00

Sedan 1700-talets cirkulära Panopticon där en vakt ensam kunde övervaka alla interner från en given punkt utan att internerna själva såg vare sig varandra eller vakten har fängelsebyggandet tagit andra vägar. Men ibland bestämmer sig en designer för att gammalt är bäst. Så har skett i El Paso County i Colorado, USA, där en expansion till en överfull fängelseanläggning uppförts enligt den sekelgamla Panopticonmodellen. En cirkulär byggnad med cellerna grupperade runt en mittpunkt från vilken ett litet antal vakter kan övervaka många fångar.

Det ursprungliga fängelset, byggt 1988, var överfullt och led under trycket av en ökning av antalet fångar på 6,5 procent per år, skriver Correctional News:

“Several of the wards inside the medium-security facility held around 100 or more inmates, with just one deputy supervising,” says Commander Mitch Lincoln, project representative for the El Paso County Sheriff’s Department. “It was an unsafe situation for everybody.”

To improve the situation, the sheriff’s department faced a threefold challenge: The department needed a new facility that would afford the maximum visibility to correctional officers; the jail needed a minimum-security environment that would be conducive to a work-release program; and the facility needed to be designed quickly, while allowing the sheriff’s department to stay within budget.

[...]

We agreed that a round tower provided optimum visibility, so we elected to go ahead with that design,” Lincoln says. “There are really no corners in a round facility, so you can see almost every aspect of the jail from a central location

[...]

Architects hit a snag when they realized too much visibility could create problems.

“We’ve got lots of windows looking in, but the drawback is that inmates can look from one unit to another through the windows at the central core area of the ward,” Gulliksen says. “That’s a big deal. You don’t want inmates to see other inmates across the hall with gang affiliations and things like that.”

To minimize unwanted visibility, the design team applied a reflective film to all the windows facing the wards. Deputies can see out, but inmates cannot see in. Much like the 18th-century Panopticon, the El Paso County jail design keeps inmates from seeing who is watching them.

[Via Architectures of Control]

Säkrare på Jamarat Bridge

2007-01-23T21:42:00.000+01:00

Under den muslimska högtiden Hajj reser miljontals muslimer till Mecca i Saudiarabien. Vid ett av pilgrimsresans etappmål skall alla firande ta sig upp på Jamarat Bridge, som egentligen är alldeles för smal (se mer här) för att hantera de stora mängderna människor. 1997 och 1998 dog människor och 2004 trampades 251 pilgrimmer till döds i en tragisk olycka när panik uppstod i folkmassan.

I år däremot, skriver Wired Science, deltog 3,8 miljoner pilgrimmer och ingen dog. Varför? Därför att man konsulterat matematiker som räknat ut optimala förändringar för att hantera massrörelserna.

Wiredartikeln citerar ur boken Engineering for Crowd Safety:

“At occupancies of about 7 persons per square meter the crowd becomes almost a fluid mass. Shock waves can be propagated through the mass, sufficient to...propel them distances of 3 meters or more....People may be literally lifted out of their shoes, and have clothing torn off. Intense crowd pressures, exacerbated by anxiety, make it difficult to breathe, which may finally cause compressive asphyxia. The heat and the thermal insulation of surrounding bodies cause some to be weakened and faint. Access to those who fall is impossible. Removal of those in distress can only be accomplished by lifting them up and passing them overhead to the exterior of the crowd.”

Wired Science skriver:

"The Saudi government implemented some crowd control recommendations from Dirk Helbing and Anders Johansson at the Dresden University Institute of Technology. Helbing and Anders looked at surveillance imagery from the 2006 trampling incident as if every person was a particle in fluid-dynamical flow. The stampedes, they reasoned, happen when laminar flow—smooth—transitions to stop-and-go and turbulent. [...] Helbing's group found that if the number of people passing a given spot in a given amount of time falls too low, the transition to turbulence was about a half hour away. They suggested to the Saudis—who followed up—that they change the shape of the Jamarat Bridge and its approaches, institute automated counting to head off the turbulence transition, and make a few alterations in the schedule of the Hajj."

Design när den är som mest intelligent.

[Bilder från Flickr]

Andra bloggar om: arkitektur, Hajj, Jamarat Bridge, Mecca

Jordytor

2007-01-23T16:10:00.000+01:00

Taiji Matsue (1963) tar flygfoton av jordytan. Brottsstycken av planetens hud. Men inte, som vi andra, genom att starta Google Earth, utan genom att flyga själv och komponera bilderna såsom fotografer brukade göra innan Internet.

Hans bilder har bland annat varit utställda på Tokyo Metropolitan Museum of Photography, San Francisco Museum of Modern Art, San Francisco och The National Museum of Modern Art, Tokyo.

Mycket mer här.

[Via Blog Like You Give a damn, via Pruned]

Bloch Building

2007-01-22T00:50:00.000+01:00

Steven Holls tillägg till Nelson-Atkins Museum of Art - en klassicistisk 30-talsbyggnad - i Kansas City, Missouri är en byggnad full av självförtroende. Redan flitigt fotograferad och omskriven trots att den inte skall öppna förrän till sommaren.

Bloch Building heter projektet, och det är inte särskilt svårt att förstå varför. Här är det rektangulära grundformer, fem glaspaviljonger av frostat glas som möter muséets ondulerande skulpturpark. Större delen av byggnaderna ligger under mark

Holl har ritat en byggnad som stöder utställningarna, generella ljusa och rektangulära rum bildar en neutral men inte ointressant fond för konsten. Nattetid lyser de rektangulära lådorna nedsänkta i landskapet som lanternor, dagtid filtreras dagsljuset in i gallerierna och etablerar ett lager av milt indirekt bakgrundsljus.

Ett lungt och harmoniskt projekt som givit vissa kritiker associationer till billiga industrihangarer. Därmed är det också - i Hans Ibelings mening - supermodernistiskt. Framtiden har landat och den ser ut som 50-talet.

Läs: Steven Holl beskrivs som "Americas best architect" i Telegraph.

Se: bilder tagna från Flickr. Se också Archidose(där postens två första bilder är tagna från).

Andra bloggar om: arkitektur, Steven Holl

Eko i Miami

2007-01-19T16:32:00.000+01:00

Ett ekoanpassat 25-våningars höghus - the COR-building - kan komma att uppföras i Miami, skriver Inhabitat. Projektet är ritat av Chad Oppenheim architecture + design.

COR-tornet får en bärande yttre fasad, som integrerar gröna teknologier, vindturbiner (se bilden ovan) och solceller och som samtidigt utgör en termisk massa för isolering, erbjuder skugga och avskärmning av öppna terassutrymmen.

Det verkar emellertid, skriver Jetson Green, som om projektet inte kommer bli av, dels på grund av en för hög byggkostnad men också på grund av användandet av av vindturbiner ifrågasatts i den urbana omgivningen.

Här är ett annat projekt med liknande ambition att integrera miljöteknik i byggnaden (alltså, försök att komma bort från det stadium de flesta "ekologiska" projekt ännu befinner sig på, att den gröna tekniken hängs på efteråt, utanpå, som installationer över arkitekturen).

Pöbelvälde eller demokrati?

2007-01-19T15:58:00.000+01:00

Den nederländska orten Groningen ordnar en publik omröstning om sju arkitektförslag till byggnad för Groninger Forum. Idel toppkontor representerade: Zaha Hadid, UNStudio, Erick van Egeraat Associated Architects, NL Architects/Bureau Bouwkunde, Neutelings-Riedijk Architecten, Wiel Arets Architects och FOA.

Zaha Hadids förslag

Är det en del i en större rörelse mot att ersätta kvalificerat juryarbete med omröstningar i allmänheten eller är det ett udda undantag? Och om det är åt det här hållet internationella arkitekttävlingar skulle röra sig, vad innebär det för arkitekturen? Ett ytterligare förytligande? Eller en förbättrad kommunikation?

Neutelings-Riedijk Architecten

Fast varför skulle inte demokrati tillämpas här när det kan tillämpas på något så komplicerat som styret av hela samhället?

Via anArchitecture

Arabisk kalligrafi

2007-01-12T17:27:00.000+01:00

I jämförelse med arabisk kalligrafi, ovan och nedan i posten framstår vårt eget latinska alfabet som oändligt grovhugget. Samma känsla som en smäcker moské eller en pandokheion kan ge, klädda med rika arabesker av kakel i vitt och guld: en sofistikerad högkultur med en känsla och förfining som endast vissa gotiska katedraler kan komma i närheten av.

Även jämfört med kinesiska och japanska skrivtecken, så exponerade idag, står sig arabiska skriftspråket väl. Estetiskt, men framförallt när det kommer till användbarhet: flexibiliteten i sammansättningen är oerhört myket större med arabiska skrivtecken, där varje tecken representerar ett fonem, än med de kinsesiska dito, där varje tecken representerar ett helt ord.

Ändå syns det arabiska alfabetet endast mycket sällan i våra länder, i politiska sammanhang ibland, kopplat till en invandrad minoritet,men som en rent estetisk upplevelse förekommer det i stort sett aldrig. Vilket är mycket synd. Ikonografiskt fungerar det, som synes, extremt väl.

De kalligrafiska bilderna, vars betydelse är okänd för den här bloggens författare, är målade av konstnären, kalligrafen, Mouneer Al-Shaárani och hämtade från den här sidan

Andra bloggar om: kalligrafi, typografi, design, arabiska

Hur den används

2007-01-09T09:34:00.000+01:00

En tidsstudie över livet runt en parkering. Filmen består av en bild var tionde sekund. Sammandragna tidssekvenser är ett effektivt, nå, vackert, sätt att kartlägga rumsanvändning för att göra space syntaxanalyser (eller fördriva tiden). Filmen finns hos daily dose of imagery.

Kanske kan dylika tidssekvensanalyser vara ett sätt att göra något vackert av den hastigt framrullande panoptiska vågen av övervakningskameror. Här är en tidigare tidssekvens vi postat om.

(via Utsikt från höjden)

Scenbyte i stadsbiblioteket

2007-01-09T08:17:00.000+01:00

"I början är ju Stadsbiblioteket typiskt för en byggnad som får människan att känna sig liten. Först ska du upp för en trappa, som är bred och märkvärdig. Sen ska du in genom en stor port. Då kommer du till ett förrum som är nästan alldeles svart och mörkt. Därifrån leder en lång trappa upp mot en ljus öppning. Slutligen kommer du upp mitt i en enorm cylinder fylld av böcker runt väggarna. Så du har närmat dig det här som en maktbyggnad, men väl uppe är det ändå du som är i centrum. Det är ett hissnande scenbyte – du går upp som en slav och möter dig själv som en furste."

Bo Ahlsén om Gunnar Asplunds stadsbibliotek i Stockholm, intervjuad i ABF:s tidning Fönstret 2003.

Pamphlet Architecture 29

2007-01-08T16:16:00.000+01:00

Deadlinen för den årliga inlämningen till Pamphlet Architecture, den 29:e i ordningen, närmar sig: 16 januari.

Arkitekter med goda idéer och intresse för att skriva på engelska uppmanas skicka in designförslag, manifest, idéer, teorier, essäer, artiklar och visioner för arkitekturens framtid.

Registrering och inlämning sker här.

Growing Water i Chicago

2007-01-08T15:40:00.000+01:00

I History Channels programserie Engineering an Empire arrangerades tävlingen City of the future, där toppkontor inbjöds att visionera kring hur Chicago, Los Angeles och New York kan se ut om 100 år. Även om tävlingen har kritiserats för ett ganska klent utfall finns det lysande undantag. I Chicago vann UrbanLab med projektet Growing Water, en tilltalande vision för hur 8-miljonersmetropolen kan bli helt självförsörjande på vatten.

Introduktionen till förslaget lyder:

"In 2106, water will be the world's most valuable resource: the new oil. UrbanLab's project envisions Chicago evolving into a model city for "growing water" by creating a series of Eco-Boulevards spread throughout the city. The Eco-boulevards will function as a giant "Living Machine" which will treat 100% of Chicago's wastewater and stormwater naturally, using micro-organisms, small invertebrates (such as snails), fish and plants. Treated water will be harvested and/or returned to the Great Lakes Basin. Ultimately, the Eco-Boulevards will create a closed water loop within Chicago."

Staden som maskin för att skapa och underhålla liv. Staden som ekologisk motor. Besök UrbanLab för utförligare beskrivning.

Andra bloggar om: arkitektur, chicago, miljö, stadsplanering

Smålands musik och teater

2007-01-07T18:52:00.000+01:00

Kuber i kvartett

Smålands Musik och Teater skall få ny märkesbyggnad i Jönköping. Projektet är en del av det pågående omfattande stadsutvecklingsprojektet runt norra Munksjön i centrala Jönköping. Efter ett första urvalssteg tävlar fem kontor om det slutgiltiga uppdraget:

White arkitekter
Wingårdh Arkitektkontor
Lund & Valentin Arkitektur
Henning Larsens Tegnestue A/S
Arkitektfirmaet Kjaer & Richter

De inlämnade förslagen kan laddas ner från Landstinget Jönköpings läns hemsida.

Den 8 mars beslutar juryn vilket kontor som får rita huset. I uppställningen finns allt från de spektakulära fyra kuberna överst i den här posten, ett stenröse av glas och betong inklätt i ett raster av träribbor, till mer konventionella förslag, nedan:

Spira

Förkastningar

A tre

Et tui

Fastigheten skall placeras på en utfyllnad i Munksjön som tillkommit när staden anlagt en bro över sjön. Den stora gräsytan i bildens centrum:

Andra bloggar om: arkitektur, smålands musik och teater, jönköping

Nyttig Arkitekturkalender

2007-01-05T14:04:00.000+01:00

Vad händer i arkitektursverige just nu?

Arkitekturkalendern, en "oberoende web-kalender", håller dig uppdaterad om "ett brett spektrum av evenemang - utställningar, föreläsningar, diskussioner, vernissager, tävlingar, presentationer och så vidare."

PS. Vi har haft uppehåll över nyårshelgen. Imorgon kommer postandet igång igen i vanlig omfattning.

Songjiang hotell

2006-12-27T21:56:00.000+01:00

Gamla dagbrott får varierande nya användningsområden i upplevelsesamhällets tidsålder. Från scenen i svenska Dalhalla till Kinesiska Songjiang, i närheten av Shanghai är steget inte särskilt långt. Brittiska hotellspecialisterna Atkins vann en inbjuden tävling för att designa ett femstjärnigt hotell med 400 bäddar och konferensutrymmen för 1000 personer.

Från E-architect:

"An aquatic theme runs through the design both visually and functionally. Curved wings of the main body of the guestrooms enclose a naturally lit internal atrium, which uses the existing rock face with its waterfalls and green vegetation. This will be overlooked by guestroom balconies and contain restaurants and cafés at the base. Two underwater levels will house a restaurant and guestrooms facing a ten-metre deep aquarium. The lowest level of the hotel will contain a leisure complex with a swimming pool and water-based sports. An extreme sports centre for activities such as rock climbing and bungee jumping will be cantilevered over the quarry and accessed by special lifts from the water level of the hotel."

Andra bloggar om: arkitektur, Kina

Aquatics Centre

2006-12-27T12:42:00.000+01:00

Simanläggningar har tagit täten i en tätare koppling mellan funktion och uttryck, Watercube i Beijing ritad av Australiensiska kontoret PTW är en exteriör förlängning av vattnet upp i fasaden, "the natural structure of soap bubbles translated into architectural form". Zaha Hadids Aquatics Centre till sommar-OS i London 2012 är, på samma tema, en tolkning av vattnets vågformer.

Eller kanske en stingrocka, eller en wakeboard?

Som alltid med Zaha Hadid är det svepande charmerande former, långa linjer inordnade i en övergripande logik. Ett signum som blir allt trevligare för varje projekt.

Byggandet startar i mitten av 2008 och skall vara färdigt 2011. Förberedande markarbeten har redan inletts. Efter OS-kommer byggnaden användas som nationell vattensportsarena. Total byggkostnad ungefär en miljard kronor.

I denna postning bjuds även på en animation:

Andra bloggar om: arkitektur, zaha hadid, OS, London

Virtuell arkitektur

2006-12-24T01:27:00.000+01:00

Bloggen Metaverse Architecture skriver om arkitektur i Second Life med syftet att utröna vad det innebär att ha en arkitektonisk idé i den virtuella verkligheten och hur arkitektoniska rum produceras med immaterial.

Bilderna i posten kommer från bloggens recension av Hipcast, som är ett konferens- och utställningscentrum i Second Life.

Metaverse Architecture skriver:

"there is an enormous amount of time, effort and good intentions that go into these builds –in other words, people take what they do here pretty seriously; while most content is built by non-professional architects, artists, graphists, new-media artists, sculptors, animators etc… I think there is a large, visible and engaged community of people educated and experienced at building. The clash is an interesting one."

Så, nu behövs varken ingenjörer eller byggherrar längre. Arkitekter kan flytta in i Second Life och leka med form obehindrade av fysiska begränsningar. Tillbaka till ettan och tvåan. Arkitekterna ärver jorden.

Head on

2006-12-24T01:17:00.000+01:00

Den Kinesiske konstären Cai Guo-Qiang ställde ut 99 vargar i naturlig storlek på Deutsche Guggenheim i Berlin mellan den 26:e Augusti och 15:e Oktober. Konstnärens beskrivning:

"With few wolves scattered in the front gallery, all ninety-nine wolves run, gallop, and jump toward the far end of the exhibition hall, where a wall stands. The bravery of the wolves is met head on by the unyielding wall. As the leading wolves go down, many more follow with force and determination. As those in the front fall and pile up, those behind take up their positions."

Jätte på vatten

2006-12-23T17:59:00.000+01:00

Freedom Ship är en lika bisarr som fantastisk arkitekturvision. Ett fartyg stort som en större stad som, om det byggdes, skulle bli världens största konstruktion. Från projektets hemsida:

"The Freedom Ship has little in common with a conventional ship; it is actually nothing more than a big barge...But what if this tremendous barge was assigned a voyage that required slowly cruising around the world, hugging the shoreline, and completing one revolution every 3 years?"

Projektets hemsida uppdaterades senast i februari 2005, och överväldigande argument mot idén är inte svåra att hitta. Men bilderna är trevliga att titta på.

Rotation i Dubai

2006-12-20T10:08:00.000+01:00

Ett roterande 30-våningars bostadstorn ligger i härnäst i pipelinen i de skenbara underverkens Dubai. Byggnaden skall rotera med 5mm i periferihastighet per sekund, vilket ger en rotation på 360 grader över en sjudagarsperiod. Unikt är att rotationen skall drivas helt med solenergi.

Dubai Property Rings talesman säger:

"We didn't want to build just another building or tower, we wanted to create something unique - a precious place to live - a genuine contender to be one of the great buildings in the world,"

Ja, det är lite det Dubai går ut på.

Men efter Dubai väntar en ännu storslagnare plan för investeringsbolaget UK Property Group som står bakom Dubai Property Ring. Planen är att uppföra ytterligare 23 likadana roterande ton, ett i varje tidszon.

Tornet har ritats av brittiska kontoret, Glenn Howells Architects och Palmer & Turner, som gjort stadsplanen för City of Arabia i Dubai. Ansvarig ingenjör är Nick Cooper, på Bennett Associates, det brittiska kontor som designade borrmaskinen som borrade kanaltunneln under Engelska Kanalen.

(Via Gulfnews)

Andra bloggar om: arkitektur, Dubai

Michael Schall

2006-12-19T14:10:00.001+01:00

Kolteckningar av industrislott och postapokalyptiska feberdrömmar. Michael Schall fångar känslan av storhet i det enkla. Liksom Edward Burtynsky intresserar han sig för tillverkade landskap, där "instruments of human industry attempt to somehow alter the surface of the earth". Och liksom Sleepy City fastnar han för platser i "in various stages of construction and decay". Men sedan låter han fantasin löpa vilt vilket resulterar i att varje bild "develops its own inherent logic, resulting in fantastic, yet recognizable, worlds of pipes, rocks, cables, scaffoldings and cliffs".

Sovande städer

2006-12-19T13:37:00.000+01:00

Sleepy City är en sida för "fotografisk dekonstruktion av staden". Här samlas berättelser och foton från utforskning av nedslitna och övergivna miljöer där naturen skickar ut sina rottrådar och rosten återtar metallen. Men också industrimiljöer i full sving, miljöer där varje form har en funktion och helheten formar en bländande rationalitet.

Såhär introducerar upphovspersonerna idén bakom Sleepy City:

"The city tumbles across the landscape, it's vague boundaries eating ever outwards. The root like tunnels burrow haphazardly below while the manmade spires soar far above, spindly fingers reaching for the stars. Between these two extremes the ants of this mad metrolpolis scurry about their business unaware of the back alleys, tunnels and haunts of yesteryear. Unknown to most, beyond that decaying doorframe or rusty metal portal wait adventure and sights few shall see. To reach this parallel world all one needs is a torch and a great curiousity of spirit."

Länge kan man dröja här och utforska städerna som "ramlar fram över landskapet".

De första bilderna i den här posten är från övergivna delar av Nagasaki. De påminner (åtminstone mig) om scener ur Spirited Away. Fotograferna själva associerar till Shangri-la.

De här bilderna kommer från ett system av enorma murade tegeltunnlar innanför Niagarafallet:

"Behind the raging horseshoe falls of Niagara there lurks a dormant monster, a century old tunnel painstakingly laid brick by brick. There is no recorded tally of its human cost but in 1906 it would be the biggest tunnel of its type in the world. Like the secret hideout of a supervillain it defies belief and comprehension, a secret stronghold behind the crashing waterfall. A rappel through the treacherous bowels of a decrepit powerstation is the single entrance."

Och här är vackra bilder från Tennyson Power Station i Queensland:

Ja, visst är det arkitektur. Långt långt efter att den lämnat pappret och färdats in i ett annat liv.

Visioner för Helsingfors

2006-12-19T13:00:00.000+01:00

Helsingfors stad och grannkommuner utlyser öppen tävling för att ta fram förslag till stadens långsiktiga utveckling fram till 2050. Från tävlingsprogrammet:

"Greater Helsinki is one of the most dynamic metropolises in Europe. In the next 50 years its population is predicted to grow from the present 1.3 million to 2 million.
With 70 million square metres of foreseen new construction, the overall physical structure of Greater Helsinki can be re-shaped in a way that will reinforce its position as a leading cultural and technological centre in the Baltic area. This transformation should not, however, forget the particular love of nature in Finland, nor sustainable urban infrastructures.

The physical world in which we operate should offer a civilised, civilising and inspiring environment for human collaboration, for human endeavour and above all, for human dreaming."

Tävlingsledningen uppmuntrar deltagare att tänka fritt och stort:

"This is the purpose of this competition or should we say visionary adventure. The chance to dream afresh, to accept current realities, not as negative restraints but as spurs to the imagination."

Tävlingen öppnades 15 december och avslutas 31 maj 2007. Den totala prissumman ligger på 500 000 euro.

För den som undrar om Helsingfors är en spännande arkitekturuppgift, tar vi oss friheten att publicera några bilder från den bedövande vackra regionen mer skogar och vattenspeglar som möter staden. Bilder tagna från Tävlingssidan.

Läs på hemsidan för mer information.

Andra bloggar om: arkitektur, helsingfors

270 meter oljelampa

2006-12-18T15:26:00.000+01:00

I Guzhen, Kina, skall ett 270 meter - 48 våningar - högt torn, som ser ut som en oljelampa, byggas. Enligt informationsmaterialet blir det världens enda arkitektoniska skapelse som ser ut som en enorm klassisk västerländsk oljelampa.

Jomänvisst.

Metropolis skriver:

"the $38 million Century Giant Lamp Tower will stretch 430,560 square feet over 48 floors, with an immense glass chimney on which an array of images will be projected at night from inside. With an observation deck at its crown, the building has a base that will contain shops, restaurants, and a museum to document 'humanity’s quest for light against darkness.'"

Guzhen är Kinas belysningshuvudstad och centrum för lamptillverkning och lampförsäljning.

Byggnadens arkitekt har inte presenterats. Illustrationen har framställts av en lokal konstnär.

Som svensk är det inte utan att man kommer att tänka på Storälgen. Ett lika fantastiskt excentriskt och alldeles underbart projekt.

(Via Eyebeam)

Diamant i Minsk

2006-12-18T14:36:00.000+01:00

Nationalbiblioteket i Minsk, Vitryssland, en bokstavlig arkitektonisk diamant, är nattetid upplyst med 4646 färgskiftande RGB LEDs berättar LEDS Magazine (via Urban Screens).

Den 23 våningar höga Byggnaden, som invigdes 2006, är ett högstatusprojekt i Minsk. Byggnaden tar formen av en diamant, vilket skall symbolisera "the enormous value of knowledge that mankind has stored in books." Vitryssland är en diktatur med begränsad yttrandefrihet.

Om byggnaden skriver LEDS Magazine:

The building is covered by glass panels and during the day all 24 sides sparkle as a real diamond. Architects Victor Kramarenko and Michael Vinogradov, authors of the building, wanted to preserve and convey this vision at night. "The authors suggested hiding the light sources behind the glass to create an illusion of a giant color display," continues Kramarenko. "A total of 4646 color-changing LED fixtures were installed all around the building, effectively creating a monitor with 25x25 meter sides and 62 meters in diameter.

Hela systemet kontrolleras via ett specialbyggt program på en vanlig PC.

Bibliotek här lika hett på arkitekturbloggen som TV-bönder är i kvällspressen. Läs mer om andra biblioteksprojekt här och här.

Dolda master

2006-12-18T11:27:00.000+01:00

Konsten att få en telefonmast att passa in i omgivningen, är det en uppgift för arkitekter, scenografer, militärer eller ingenjörer? Alla kanske kan få ett ord med i laget. I USA har det utvecklats till en konst att, till en betydligt högre kostnad än för en vanlig mast, dölja elektroniken innuti vad som ser ut att vara en kaktus, en gran, en flaggstång eller ett fyrtorn.

Vi lever verkligen i en eklektisk tidsålder! Men är det rätt att klä ut elektroniken för att göra den "vackrare"? Eller är det rent och skärt lurendrejeri? En fyr, flera mil från havet, blev resultatet när befolkningen i ett amerikanskt samhälle protesterade mot telefonmasten:

NBC berättar hela historien om de maskerade telefonmasterna här:

(via Pruned via Subtopia)

Pakistanska arkitekter och deras hus

2006-12-14T13:19:00.000+01:00

Pakistan är världens sjätte folkrikaste land med 160 miljoner invånare. Men ändå är det relativt okänt för de flesta i väst.

I den nyligen utgivna boken 100+1 Pakistani architects and their own houses, skriven av Mukhtar Husain, porträteras Pakistanska arkitekter och de hus de ritat åt sig själva. Ett nyttigt och spännande perspektiv på en arkitekturscen som sällan talas om internationellt. Boken ger också en bild av utvecklingen för arkitekturen i Pakistan:

"Collectively these houses and home interiors also represent an evolving social history of urban living. With photos, plans and a number of short essays reflecting on the architecture scene in Pakistan"

Går att beställa och läsa mer om här.

Vävar

2006-12-14T12:58:00.000+01:00

Fotografen och konstnären Giles Revell har gjort ett jobb betitlat "At this rate" åt Rainforest Action Network. Med stöd av fotografier av sönderfallande löv, beskriver han hur regnskogen bit för bit krymper:

"Every year we lose an area the size of Central London. Every day we lose an area larger than all five boroughs of New York City. Every week we lose an area 21 times the size of Paris. Every month we lose an area 102 times the size of Barcelona."

Bilderna liknar samtidigt stadslandskap med huvudleder och sekundära gatunät, en påminnelse om att det ytterst är samma. Komplexa och levande system som i båda fallen behöver försörjas genom liknande nätverk av artärer och bindas samman med cellstrukturer

Oerhört vackra bilder.

NASA:s Astronomy Picture of the Day innehåller en bild på samma tema. London, tagen från ISS nattetid i april 2003:

Döda logotyper

2006-12-14T12:45:00.000+01:00

LOGO R.I.P är en bok och en digital begravningsplats som hedrar logotyper som gått ur tiden.

På hemsidan finns också en kondoleansbok där logotypens släktingar, vänner och allmänhet kan lämna sina kondoleanser. Till Pan Ams "Blue Globe" (1958-1991) skriver en sörjande:

"It's hard to believe that this pioneering logo is no longer here. It's simplicity made it so easy to remember and allowed it to be adapted to so many uses, both practical and decorative. I will never forget its big blue heart and beautiful, smiling curves. I will keep every memory close. I love you PanAm. R.I.P"

Många gånger är det svårt att förstå hur varumärkesfolk tänker när de ersätter en välfungerande, inarbetad och vacker logotyp med kontemporär skit. Andra gånger är det lättare att förstå varför profilen bör arbetas om:

På Logo R.I.P kommer de gamla logotyperna, vår tids totemfigurer, till heder igen, huggna i vacker sten.

Lysande ärr

2006-12-12T15:33:00.000+01:00

Edwin Gardner som driver bloggen Unbuilt föreslår att de otaliga kulhålen i Beiruts fasader ska användas för att beskriva stadens historia. I projektet "bullet lights" beskriver han som "reversing the meaning and experience of the ‘bullet hole wallpaper" och:

"Introducing unexpected poetic moments of beauty. Beauty, ambivalently mixed with the physical testimonies of violence. The project doesn’t want to make a point it just invites people to look at things differently. Seeing things from more than one perspective is the starting point for empathy"

Unbuilt arbetar i Beirut med återuppbyggnaden efter senaste kriget, i Somras, men även den återuppbyggnad efter förra kriget, som ännu pågår.

Unbuilt tar sin utgångspunkt i stadslandskapet som det ser ut efter en konflikt, sargat, skadat, med spöktomter där förr låg byggnader:

"After destruction through war or any other inhumane deployment of technology, capital and energy, we are left with sites, minds and societies unbuilt. Leveled to the ground. Making room for denial, doubt and a divided society."

Subtopia skiver mer. Via BLDGBLOG.

Port of Los Angeles

2006-12-12T15:19:00.000+01:00

När Kiel Johnson som driver Hyperbole Studios inte gör snygga kartongmodeller, tecknar han utsikten över Port Of Los Angeles från sitt studiofönster. Den stökiga, ruffiga, komplexa hamnen har inspirerat till några översvallande detaljrika teckningar. Se mer hos Hyperbole Studios!

Kaktus

2006-12-12T15:06:00.000+01:00

Smarta förskjutna balkonglösningar för maximalt solljus och maximal utsikt har UCX Architects / Ben Huygen och Jasper Jägers tänkt ut för projektet Urban Cactus housing i Rotterdam, Holland. Byggnaden ingår i stadsutvecklingsprojektet Estrade.

Byggnaden är 19 våningar hög och skall innehålla 98 lägenheter.

(Via Arhcidose)

Arkitektprat från Harvard

2006-12-11T09:27:00.000+01:00

Tea House on Bunker, UN Studio / Ben Van Berkel

Harvard Graduate School of Design samlar föreläsningar från skolan på webben. I arkivet finns bland många andra Rem Koolhaas, Ben Van Berkel, Michael D. Kirchmann från Skidmore, Owings & Merrill och Patrick Curran från Harvards eget Kounkuey Design Initiative som arbetar med vattenfrågor i kåkstaden Kiberia utanför Nairobi.

Den som inte dagligdags får nog av föreläsningar om arkitektur kan med fördel stanna till ett tag och hänga i arkivet på Harvard Graduate School of Design

Ole Scheeren

2006-12-11T08:43:00.000+01:00

Foto: Michael Weschler

Ole Scheeren, delägare på OMA och ansvarig arkitekt för det nya jättekontoret för CCTV - China Central Television Station, intervjuas av FeedMeCoolShit. Ole Scheeren anslöt sig till Rem Koolhaas och OMA 1995, delägare sedan 2002 och har bland annat ansvarat för kontorets design av högteknologiskt banbrytande Prada Epicenter i New York och Los Angeles tillsammans med 2x4 (som i somras dissade Laura Bush).

OMA vann tävlingen om CCTV 2002, byggnaden skall stå klar lagom till OS-invigningen 2008. I intervjun säger Ole Scheeren:

“The race for height is pointless – dominance of the skyline by being the tallest is something you can only lose. There will always be someone taller. We were looking for an identity of the skyscraper that would emerge from other aspects – from its programmatic arrangement, its social impacts, its spatial engagement with its context – we wanted to break the traditional hierarchy implied in the vertical line.”

CCTV är Demokratiska Folkrepubliken Kinas statliga TV-kanal.

Typer

2006-12-06T00:08:00.000+01:00

City Of Sound tipsar om utställningen Typotecture: Typography as Architectural Imagery och publicerar en del fina bilder från utställningskatalogen. Bostäver som antar fysisk form, fastän i bild, och förenar sig med stadens typologier:

"Typography being able to subject itself to gravity and acquire a physical presence, to expand into a space and come closer to architectural form"

Raka motsatsen är typografi som frigör sig från alla fysiska begränsningar och tja... såhär gör Backspace med typerna (Via Ytlig.se):

På samma tema, fast tvärtom, Holländska Studio Smack: Kapitaal (även på YouTube), en värld berövad på allt utom sina grafiska symboler, de tusental som möter en vanlig stadsbo en vanlig dag.

Bygga bra bibliotek

2006-12-05T23:25:00.000+01:00

Att rita bibliotek är möjligen den ädlaste av alla arkitektuppgiter. Men svår. Från Alexandria till idag har biblioteket varit en byggnad som både skall lösa en avancerad logistikuppgift OCH manifestera det öppna samhällets värderingar.

Samtidigt som ett bibliotek måste vara en säker behållare för böckerna skall det vara en tillgänglig och tilltalande mötesplats för så breda grupper som möjligt. Biblioteket idag skall gärna fungera som ett drivhus för samhällsutveckling, allt oftare kombinerat med ungdomsverksamheter, skolor, caféer, datorer och många andra funktioner som placerar det i samhällets centrum.

I England har tjänsten Designing Libraries tagit fasta på utmaningen och byggt upp en katalog över hur bra bibliotek kan vara utformade. Lika mycket som inspiration till bibliotekschefer och stadsfullmäktigen som för arkitekter. Siten har en stor databas som fylls på efter hand med inspirerande beskrivningar och praktiska tips på hur bibliotekslokaler, både nya och ombyggda, kan utformas. Mängder av bilder också sorterade i kategorier för exteriör och interiörer. Endast brittiskt, men med reportage från andra länder.

Intressantantast är planlösningar och beskrivningar från små "community libraries", som letar efter en ny roll i en ny tid. Exemplen visar att den rollen finns, utveckling är ofta bättre än avveckling, även för små lokala bibliotek.

Apropå bibliotek så är Snöhettas Alexandriabibliotek och Norman Fosters bibliotek för Filosofiska Fakulteten vid Free University Berlin besöks- och sevärda. Även Bibliothèque nationale de France är värt att begrunda utifrån perspektivet hur en exteriör kan tillåtas frispela på interiörens bekostnad.

Norman Foster

Samtliga bilder utom Fosters tagna från Designing Libraries.
Andra bloggar om: arkitektur, bibliotek

Containers

2006-12-04T18:02:00.000+01:00

Att återanvända containers i byggande har varit högsta mode ett tag nu. Mängder av containerprojekt har pumpats ut från Holland, USA och unga kreativa arkitektkontor. Utan minst ett containerprojekt i bakfickan kan du inte räknas som kreativ och lovande.

Det hindrar inte att det fortsätter att vara en häftig idé. Här är en film om den Containerbyggda stadsdelen Containercity i London. Det ser trevligare ut än det låter:

Det närmsta vi kommer det här i Sverige hitills är Kulturkampanjens hus i Stockholm.

(Via Brand Avenue)

Tillverkade landskap

2006-12-03T19:10:00.000+01:00

En fabrik som tillverkar 20 miljoner strykjärn om året. En nybyggd vattendamm som tvingat en miljon människor och 13 städer att flytta. En stad där skyskrapor sträcker sig mot horisonten så långt ögat når. Kinas utveckling går sedan decennier i en rasande takt och i offantlig skala. Och i och med den förändras också landskapet. I filmen Manufactured Landscapes (mer här) skildras fotografen Edward Burtynskys resor och fotografi av ett Kina i förändring.

Människan tillverkar landskap. Vad man än tycker om det är även det destruktiva, som ett gigantisk oljefält, ofrånkomligt vackert. Antar man ett mer socialt perspektiv blir bilderna av hur Kina upprepar Europas och Amerikas alla misstag direkt plågsamma.

Är filmen hälften så bra som Burtynskys skarpa foton så är den sevärd. Läs mer och se fler bilder på hemsidan.

Andra bloggar om: arkitektur, Edward Burtynsky, Manufactured Landscapes, filmer, foto, Kina

RMJM vann i St. Petersburg

2006-12-03T17:48:00.000+01:00

Det blev RMJM som tog hem tävlingen om Gazproms huvudkontor i St. Petersburg med sin 300 meter höga spira. AFP berättar att juryns beslut föregicks av en båtburen protest på Nevafloden från motståndare mot bygget. Projektet är ett kontroversiellt inslag i St. Petersburgs klassiska struktur av barockpalats (t ex: 1, 2, 3, 4, 5) och kanaler.

St. Petersburg grundades 1703 på ruinerna av den svenska 1600-talsstaden Nyen av Peter den Store och har hållit hårt på sin arkitektoniska integritet. Inga byggnader högre än 48 meter har tillåtits i stadskärnan, vilket gjort staden till en av få Europeiska storstäder med en sammanhållen skala och en välbevarad historisk stadskärna.

RMJM har tidigare bland annat ansvarat för Skotska parlamentet, Holyrood, tillsammans med EMBT.

Holländare gör om i Taiwan

2006-12-01T09:50:00.000+01:00

Kaohsiung är Taiwans andra stad i ordningen (1,5 miljoner invånare) och världens sjätte största hamn. Nu skall de äldre varvsområdena tas ur bruk och en ny vattenfront öppnar sig för staden att expandera på. Tävlingen om stadsplan har just avgjorts och den vanns av de holländska kontoren Studio Sputnik och Juurlink+Geluk. Att holländska kontor baserade i Rotterdam, med världens sjunde största hamn, vinner internationella tävlingar om stadsförnyelse av gamla hamnstäder känns på något sätt rätt naturligt.

Förslaget delar upp förnyelseområdet i två delar, en med lägre bebyggelse i park som ansluter till det gröna berget Shoushan och ett supertätt affärsdistrikt som utgör en fortsättning på det befintliga stadcentrum. De två stadsdelarna möts runt ett centralt vattenrum omgivet av publika byggnader. Den upphöjda stadsjärnvägen Kaohsiung Mass Rapid Transit, förlängs genom stadsdelarna och bildar ett centralt stråk.

Ett trevligt förslag med fina illustrationer.

Kaohsiung är också hem för Taiwans näst högsta byggnad, det dystra, mordorlika Tuntex Sky Tower.

Andra bloggar om: arkitektur, Kaoshiung, stadsförnyelse

CAD-apa

2006-11-30T22:49:00.000+01:00

a.k.a ritbordsslav.

Alla till Asplund

2006-11-29T20:54:00.000+01:00

Förslag: Accessing the hill of information

Huruvida Gunnar Asplund just nu roterar plågat eller spinner upphetsat i sin grav, vet bara gudarna och kyrkogårdsförvaltningen. Men klart är att många kände sig kallade när det inbjöds till tävling om att skapa den minst anskrämliga pendangen till Stadsbiblioteket i Stockholm. Fler än 1000 förslag är inlämnade. PDF:erna finns nu på Sveriges Arkitekters hemsida, upplagda i ett lite svårnavigerat system där förslag som ligger tidigt i alfabetet har en klar publik fördel.

Men i alla fall. Man kan spendera timmar där i en katalog av högt och lågt, banalt och fenomenalt, kontemporärt och reaktionärt (ja, de senare är inte två poler om man nu trodde det, de är ofta samma sak). Mycket kan säkert sägas om förslagens arkitektoniska innehåll, men det kan lämnas åt experterna och den som har tid att göra en grundad bedömning.

Förslag: Asplund kastar ett nät

Låt oss här uppehålla oss vid det oväsentliga: namnen,

I arkitekttävlingar, där de tävlande skall var annonyma, skall varje förslag märkas med ett motto. Arkitekter är kreativa, inte bara när det gäller konceptuellt och spatialt tänkande, utan också när det gäller dessa motton, resultatet är en katalog som ser ut som en blandning mellan startfältet i ett V75-lopp och en postorderkatalog från en New Agebutik.

Några favoriter:

15 minutes of engagement

A visionary design that make and mold Stockholm life are

"Sho" the chinese character for writing, it means book

8th brother

A cloud in pants

As in all periods of supposed change, new icons are thrust forward

Brain Word

Dagsmeja

Din sol din himmel, dina ängder gröna

Eternalizing human life sublimination

Iconclash

If the prophet will not go to the mountain then the mountain must go to the profet

Find the naked girls

Grotto

Hans & Greta

Lenin 42 F

Mama needs to ask questions

Katla

Pikthörnan

The masters voice

Och så finns det förstås den stora underkategori av namn som rör sig kring temat Gunnar. T ex:

Dear Gunnar

Delighted Gunnar

Gunnar Attraktion 06

Vem blir den förste att sätta samman en kontemporär arkitekturdikt med motton från Asplundstävlingen?

Förslag: Bisplund

Andra bloggar om: Arkitketur, Asplund, Stockholms stadsbibliotek

Tate Ostmodern

2006-11-29T08:37:00.000+01:00

Herzog & de Meuron är inte först med att stapla lådor på varandra för att bygga ett naivistiskt torn i sitt förslag till expansion av Tate Modern, det har gjorts förr.

Kanske har de varit på studiebesök i Slovakien och tittat på Hotel Panorama i Štrbské Pleso, Hohe Tatra. Hotellet ritades av Zdenik Rihák och byggdes mellan 1965-70.

Herzog & de Meuron får skatta sig lyckliga om de med sina metall- och glaslådor når ens hälften av den brutala dramatik som Zdenik Rihák skapat i den slovakiska skogen.

Groteskt, fantastiskt eller bara... ehh... wow. Öststaterna var först igen.

(Länk till Hotel Panorama Via Tidskriften Arkitekturs blogg. Titta in på Ostmodern fler fantastiska bilder av kreativiteten bakom järnridån)

Andra bloggar om: arkitektur, Slovakien, öststat

Blobb + box

2006-11-29T07:54:00.000+01:00

Neapelbaserade arkitekterna Vincenzo Corvino och Giovanni Multari har gjort ett stadsförnyelseförslag för förorten Ponticelli utanför Neapel. Som många andra förorter runt Europeiska storstäder har Ponticelli ett skamfilat rykte och som i så många andra projekt för att vända utvecklingen är arkitekternas lösning en inopererad ikonisk anläggning för kultur, idrott eller konferens. En arkitektonisk pacemaker.

Corvino + Multaris förslag är ett "musikhus" med plats för 11 000 åhörare. Den exteriöra formen är en blandning mellan den traditionella boxen och en blobb. Arkitekterna förklarar:

"The red backlit buildings wrapped in the soft forms used for the cladding recall a lava flow that seems to have just erupted from a volcano."

En intressant form, onekligen. Svårt att avgöra av illustrationerna hur väl den kommer falla in i det befintliga stadsrummet. I vissa bilder verkar den kontextbefriat monstruös:

Andra bilder antyder att det i princip inte finns någon kontext:

Byggandet skall påbörjas tidigt 2007 och anläggningen öppnar 2009.

Andra bloggar om: arkitektur, Italien, blobb

(Park)ering

2006-11-28T15:18:00.000+01:00

Vi skrev nyligen om parkeringsplatser med former utöver det vanliga.

Här är en annan variant, designad av franska kontoret R&Sie i staden Tokamashi i Japan. Den här parkeringen är utformad på ett sådant sätt att formen följer landskapet i den omgivande terrängen. Häftig installation. För det är väl inte permament?

(Via Doweirdo!)

Leidsche Rijn, Holland

2006-11-27T15:56:00.000+01:00

Leidsche Rijn är för närvarande det största pågående stadsutvecklingsprojektet i Holland, 30 000 lägenheter för upp till 80 000 boende skall byggas fram till 2015. Vad som gör projektet unikt är dess långtgående ambitioner att åstadkomma ett ekologiskt uthålligt byggande, stora investeringar har gjorts för att skapa hållbara konstruktioner, lågenergihus, dagvattenåtervinning och centralvärme. Varje grannskap utformas och byggs individuellt anpassat med flexibla lösningar till lokala omständigheter, samtidigt som projektets stora skala gör att samverkanseffekter uppnås. Leidsche Rijn ligger i Utrecth som är Hollands tredje största stad.

Leidsche Rijn är en del av ett holländskt miljonprogram. 1990 beslutade regeringen att bygga 1 100 000 bostäder fram till 2005.

Masterplanen för området har tagits fram av designfirman Maxwan i samarbete med arkitekturhistorikerna Michelle Provoost och Wouter Vanstiphout från Crimson.

Projektet är också intressant därför att planeringen har skett via en öppen, processorienterad modell som varit mindre fokuserad på att skapa statiska förutsättningar och mer på de möjligheter som finns i motsättningarna. Planeringsmodellen, kallad “orgware" är lånad från ekonomins sfär. Den refererar till de administrativa, politiska och policyrlaterade förutsättningar som föregår implemeneterandet av idéer och kunskap (software).

Leidsche Rijn är indelat i flera mindre områden med varierande arkitektur och målgrupper. Det har varit en uttalad målsättning från Utrechts stadsmyndigheter att skapa grannskap där människor med skilda bakgrunder bor grannar.

Karta över den framväxande staden här:

Läs mer om Leidsche Rijn här.

Andra bloggar om: arkitektur, holland

Wingårdh vann årets Salin

2006-11-24T19:31:00.000+01:00

Årets Kasper Salinpris går till Gert Wingårdh, Jonas Edblad, Karin Wingårdh och John Eklind på Wingårdh Arkitektkontor för Aranäsgymnasiet i Kungsbacka.

Gert Wingårdh, Sveriges ohotade stjärna på "scenen", är den ende som fått Salinpriset fyra gånger. Tidigare har han bland annat belönats för Öijareds Golfklubbs klubbhus (1988), Astras forskningsanläggning i Mölndal (1993) och Chalmers kårhus (2001).

Sveriges Arkitekter har delat ut priset sedan 1962, det tilldelas ett svenskt byggnadsverk eller grupp av byggnader av hög arkitektonisk klass.

Övriga nominerade byggnader i år var Bonnier Konsthall, ritad av Johan Celsing, Stadsbiblioteket i Halmstad av Schmidt Hammer Lassen och ett bostadshus på Vävskedsgatan i Göteborg av White.

När DN frågar varför han får så många priser svarar Gert Wingårdh ödmjukt:

- Jag har ingen förklaring. Det handlar om att låta arbetet vara lustfyllt och spännande och uppfyllande och det är ett intimt lagarbete på kontoret. Men det präglar många av våra kollegor också.

Andra bloggar om: arkitektur, Kasper Salin, Wingårdh

Parkeringsdilemman

2006-11-24T10:35:00.000+01:00

En parkering behöver inte vara tråkig. I händerna på en kreativ arkitekt kan rationaliteten med lite eftertanke kombineras med en nyskapande form. Utanför Strasbourg i Frankrike gjorde Zaha Hadid något extra av en infartsparkering och spårvagnshållplats 2001. Istället för de traditionella raka raderna parkeras fordonen i en svepande rörelse över parkeringsplatsen. De uppställda bilarna blir en installation över dagen som fylls på vid morgontid och töms kvällstid. I mitten av det svepande rörelsescemat ligger den mycket ”Hadidiska” spårvagnshållplatsen.

I Tyskland, den genomtänkta infrastrukturens förlovade land, blir parkeringshus ofta till konstverk. Burda Car Park i Offenburg ritad av Ingenhoven & Overdiek fick pris av brittiska arkitektförbundet, RIBA, 2004:

I takt med att kvarvarande parkeringsplatser flyttar inomhus blir uppgiften att utforma vackra, trivsamma och - inte minst - trygga parkeringshus en allt viktigare utmaning. Att få ett parkeringshus inne i staden att förhöja värdet av statsrummet är inte en omöjlig uppgift.

Nyligen byggdes ett parkeringshus I Munich ut med ytterligare våningar på ett sätt som tillförde den känsliga miljön vid Salvatorplatz, nära den gamla stadsmuren.
Arkitekten Peter Haimerl ritade en fasad bestående av en “tvådimensionell matris” av 20 000 galvaniserade stålstavar av identisk längd, placerat ovanpå en tegelbyggnad från 60-talet:

Även om oljan tar slut kommer vi vara tvungna att ha snygga parkeringshus, skriver Steve Rose, som efterlyser att fler arkitekter gör som Zaha Hadid och tar sig an parkeringsplatser som en arkitekturuppgift:

“Even if psychologically we've moved on to a sustainable, post-oil utopian mindset, the truth is cars are not going to go away any time soon. Even when the oil does run out, the chances are we'll have alternatively powered versions of the same cars; and unless someone works out a way of folding them up into small cubes, we're still going to have to work out where to put them. Perhaps if architects considered car parks more, we'd get more car parks we could call architecture.”

Andra bloggar om: arkitektur, infrastruktur, bilism, Zaha Hadid

Revolution i St. Petersburg

2006-11-20T11:42:00.000+01:00

Förslag: RMJM

I Östersjöns östra flik, innanför den kalla finska viken, ligger innanhavets absoluta pärla, Rysslands venedig, St. Petersburg. En stad full av praktfulla avenyer och palats som står på UNESCO:s världsarvslista. En känslig plats att införa ny arkitektur på.

Nu skall Gazprom flytta sitt huvudkontor från Moskva hit och behöver en ny märkesbyggnad som skall uppföras i St. Petersburgs centrum. Sex kontor har fått i uppdrag att rita förslagen som presenterades häromdagen: Jean Nouvel, Herzog & de Meuron, RMJM, Rem Koolhaas, Daniel Libeskind och Massimiliano Fuksa. De har alla producerat typiska produkter av kontemporär internationell arkitektur.

Förslag: Jean Nouvel

Ryska Arkitektförbundet bojkottade tävlingen av respekt för St. Petersburgs historiska skyline, men de sex internationella kontoren har inte låtit sig hindras av sådana brydderier och inte heller har designen anpassats nämnvärt till det sammanhang huset skall inträda i. Rem - "fuck context" - Koolhaas leverade vad som förväntades, att Jean Nouvel spelar samma obekymrade spel med det historiska sammanhanget kan dock förvåna.

Förslag: Massimiliano Fuksas

Gazprom pöser av pengar som skall manifesteras på något vis och uppdraget var att designa en pompös och spektakulär märkesbyggnad. Den uppgiften kunde ingen av de namnkunniga arkitekterna säga nej till. Kanske gick det till så. Värderingar lades på hyllan, bekvämt undanstoppade under ursäkter.

Resultatet då? Blandat. Riktigt lyckade - betraktade som solitärer - är Kolhaas och Jean Nouvels förslag medan RMJM och Massimiliano Fuksas är tämligen intetsägande och Herzog & de Meuron och Daniel Libeskinds ser fruktansvärda ut. En personlig värdering förstås.

Förslag: Rem Kolhaas

Det huvudsakliga problemet med byggnaderna ligger i hur de faller in i St. Petersburgs befintliga skyline. Mikhail Piotrovski, chef vid Världsarvsmuséet i St. Petersburg, har vädjat om att projektet skall avbrytas:

"Some of the designs show genius, but putting it opposite Smolny would deform the historic skyline of the city and look like a challenge.... It was mere accident that we inherited this fantastic city. We must not damage it."

Ett rop i natten som lär ringa tämligen ohört när de stora pengarna talar.

Förslag: Herzog & de Meuron

Förslag: Daniel Liebskind

Vinnaren annonseras den 1 december.

Andra bloggar om: arkitektur, Ryssland, St Petersburg, Gazprom

Colour by numbers

2006-11-20T11:14:00.000+01:00

Colour by numbers är en 72 meter hög ljusinstallation vid Telefonplan i Stockholm, som invgigdes 23 oktober och kommer lysa på kvällar och nätter fram till 7 januari.
Fönstren på tornets översta tio våningar lyser i regnbågens färger, ljussättningen kan styras av vem som helst via mobiltelefonen.

"Vem som helst kan styra lamporna med sin tonvalstelefon. Styrsystemet för telefonstyrningen sitter i tornet och består av elektronik som är ihopkopplad med en mobiltelefon. Elektroniken svarar på inkommande telefonsamtal och ger instruktioner till användaren, som kommunicerar med systemet via knapptryckningar. Systemet styr sedan lamporna via DMX."

Colour by numbers har tagits fram av konstnären Erik Krikortz, Milo Lavén, arkitekt och Loove Broms, interaktionsdesigner

Via hemsidan visas en aktuell videobild av tornet. Där förklaras också hur det går till att byta färg.

Det är inte bara en vacker installatione utan även ett inlägg i samhällsdebatten säger konstnären Erik Krikortz och Milo Lavén:

”Det är frågor som varför, när, var och hur arkitektur uppkommer som är det intressanta. Som arkitekt måste man alltid vara medveten om i vems syfte man egentligen jobbar och vilka idéer man främjar med sin arkitektur”.

Fler liknande projekt på Urban Screens.org.

Plan Obus

2006-11-20T08:44:00.000+01:00

Vid den franska kolonialmaktens 100-årsjubileum 1931 presenterade Henri Prost ett förslag för ny stadsplan för Alger som fick Le Corbusier att engagera sig i stadens öde. Le Corbusier designade, utan att vara inbjuden för att lämna något förslag, en modernistisk megastruktur som han menade skulle göra Alger till Afrikas huvudstad och därmed fullborda hans dröm om en diamant av betydande medelhavsstäder inkluderande Barcelona, Marseille, Rom och Alger.

För Le Corbusier blev projektet, som han kallade för Plan Obus, ett personligt åtagande som kom att sträcka sig över decennier. Ingenting av den extrema planen kom någonsin i närheten av att bli byggt. Men intressant är projektet för sitt konsekventa genomförande och även därför att det med sina böljande former var ett klart brott mot de rätvinkliga stadsplaner Le Corbusier utvecklat i tidigare arbeten.

De nya stadsstrukturerna, tänkte sig Le Corbusier, skulle byggas som broar och upphöjda motorvägar rakt över den befintliga Casbahns gamla gränder. Skalan så enorm att den befintliga staden sjönk undan till smågrus intill de nya byggnaderna. I Blocking the Casbah i Bidoun, berättar Brian Ackley om Le Corbusiers paradoxala inställning till tradition, som också är kännetecknande för den modernistiska kluvenheten:

If built, Plan Obus would have been one of the largest and most ambitious modernist projects ever-an inspiring sight of monument and beauty-and likely one of its greatest failures. Clearly disaster loomed in the project's disregard for Algerian social and religious traditions, the segregation of the workers and the European communities, and of course the abrupt change in the spatial arrangement brought on by its brutal scale. What is most interesting about Plan Obus now is not imagining these problems, but contemplating the extreme disconnect between Le Corbusier's solution for Algiers and the romantic harmony, sensuality and poetry of the exoticized other upon which he drew.

Det utdragna Algerprojektet ledde Le Corbusier på återkommande resor till Afrika fick också arkitekten själv att med tiden tvingas ompröva sin egen tilltro till modern arkitektur. Det kom också, med tiden att fördjupa Le Corbusiers längtan efter en "poetisk primitivsm" och i höjd med andra världskriget övergav han sin storskaliga plan för Alger.

Bilder märkta med "P" tagna från Planum.

M-city

2006-11-19T19:49:00.000+01:00

M-city är ett polskt konstprojekt som med spraymallar och stenciler skapar isometriska väggmålningar av stadslandskap. Utifrån en basuppsättning av byggnader växer hela städer fram, ett verklighetens Sim City:

"M-city in a first place is a play with the form and space of the city, played on the walls, posters, billboards, stickers and in the virtual world. All of the pieces of M-city - there is about 100 of them - were made as stencils."

På hemsidan finns mängder av fantastiska bilder och ett underbart litet program - "konstruktor" - där man kan skapa en egen sin stadsskiss.

Rusningstid i Moskvas tunnelbana

2006-11-18T15:42:00.000+01:00

Rusningstid i Moskvars tunnelbana. Klaustrofobiframkallande upplevelse. Tagen härifrån. Mer bilder på vardagen i Moskvas tunnelbana här och vackra panoramabilder och detaljbilder på arkitekturen i de palatslika miljöerna, se här:

Biienal de arquitetura de Brasília

2006-11-17T16:35:00.000+01:00

Just nu, 11 - 26 november pågår den 5:e arkitekturbienalen i Brasilia. Bienalutställningen visas i den nybyggda konferensanläggningen Centro de Convenções Ulysses Guimarães, ritad, som sig bör, av Oscar Niemeyer.

Den som förstår portugiska kan möjligen ha mer behållning av bienalens hemsida än vad jag hade. /EB

The Collectivity Project

2006-11-17T15:48:00.000+01:00

Tre ton vita legobitar dumpades utanför Norska nationalmuseum i Oslo för några veckor sedan. Det var en del av installationen "Collectivity Project" av den isländske konstnären Olafur Eliasson. Resultatet, dokumenterat i bilder och video ställdes ut på utställningen "Art in Turbulent Times" på Nationalmuseum fur kunst, arkitektur og design under Oktober.

Allmänheten fick bygga sina egna kreationer, resultatet var ett bevis på att kreativiteten bara behöver få en liten push för att släppas fri:

"I'm 10 years old again," sade fullvuxne Patrick Grung till en reporter, Aftenposten skriver:

Others are equally engrossed in their work, sitting for hours in wind and rain to let their imaginations run wild with a seemingly unlimited supply of the Danish building blocks. "This is an excellent project," said Grethe Moe, a teacher at Lilleborg School in Oslo. "I work with lots of children from Iraq and Afghanistan and they've never been able to play with Lego. I'll bring them here, and we can build something nice."

Bilderna ovan från Rudemeister, bilderna nedan från Aftenposten:

Typografi á la Niemeyer

2006-11-17T11:04:00.000+01:00

Angela Detanico och Rafael Laina har designat en font som består av byggnader ritade av Oscar Niemeyer, samt andra former som format Brasilianska städer.

Flygmönster

2006-11-17T11:00:00.000+01:00

Program

2006-11-17T09:21:00.000+01:00

Här blir det snabba och grunda, ibland lite djupare, länkningar och presentationer av pågående arkitektur, avslutad arkitektur och bortglömd arkitektur. Målet är att skapa en bred och lättillgänglig ingång från ett svenskt perspektiv för att förstå arkitekturens nutida utveckling, dess implikationer i vardagen och dess möjligheter.

Den första posten, den här, är utan tvivel ett litet, knappt förnimbart, steg för människan, men ett stort steg för Arkitekturbloggen.se.

Vi har länge saknat en svensk sida som snabbt och rättrådigt fiskar upp det rellevanta ur floden av förbliflytande projekt. Tillsist tänkte vi att det är lika bra att göra det själva. Så här är den.

Presentation av oss som roddar med Arkitekturbloggen.se kommer dyka upp framöver. Vill du vara med och hjälpa till, kontakta oss via kommentarsfunktionen eller på info@arkitekturbloggen.se.

Uppdatering 070112: Nu har Arkitekturbloggen varit igång i två månader, men vi håller fortfarande på och kör in oss, vilket innebär att vi försöker hitta en ton, ett format, en inriktning och en lämplig omfattning för postningarna. Det kan man förstås inte hålla på med i all evighet men på grund av förestående resor kommer bloggen vara vilande under februari-mars, varför det blir först i slutet på mars som vi kör igång på allvar i frekventare omfattning.