Plan Obus
Vid den franska kolonialmaktens 100-årsjubileum 1931 presenterade Henri Prost ett förslag för ny stadsplan för Alger som fick Le Corbusier att engagera sig i stadens öde. Le Corbusier designade, utan att vara inbjuden för att lämna något förslag, en modernistisk megastruktur som han menade skulle göra Alger till Afrikas huvudstad och därmed fullborda hans dröm om en diamant av betydande medelhavsstäder inkluderande Barcelona, Marseille, Rom och Alger.
För Le Corbusier blev projektet, som han kallade för Plan Obus, ett personligt åtagande som kom att sträcka sig över decennier. Ingenting av den extrema planen kom någonsin i närheten av att bli byggt. Men intressant är projektet för sitt konsekventa genomförande och även därför att det med sina böljande former var ett klart brott mot de rätvinkliga stadsplaner Le Corbusier utvecklat i tidigare arbeten.
De nya stadsstrukturerna, tänkte sig Le Corbusier, skulle byggas som broar och upphöjda motorvägar rakt över den befintliga Casbahns gamla gränder. Skalan så enorm att den befintliga staden sjönk undan till smågrus intill de nya byggnaderna. I Blocking the Casbah i Bidoun, berättar Brian Ackley om Le Corbusiers paradoxala inställning till tradition, som också är kännetecknande för den modernistiska kluvenheten:
If built, Plan Obus would have been one of the largest and most ambitious modernist projects ever-an inspiring sight of monument and beauty-and likely one of its greatest failures. Clearly disaster loomed in the project's disregard for Algerian social and religious traditions, the segregation of the workers and the European communities, and of course the abrupt change in the spatial arrangement brought on by its brutal scale. What is most interesting about Plan Obus now is not imagining these problems, but contemplating the extreme disconnect between Le Corbusier's solution for Algiers and the romantic harmony, sensuality and poetry of the exoticized other upon which he drew.
Det utdragna Algerprojektet ledde Le Corbusier på återkommande resor till Afrika fick också arkitekten själv att med tiden tvingas ompröva sin egen tilltro till modern arkitektur. Det kom också, med tiden att fördjupa Le Corbusiers längtan efter en "poetisk primitivsm" och i höjd med andra världskriget övergav han sin storskaliga plan för Alger.
Bilder märkta med "P" tagna från Planum.
Etiketter: arkitektur, historiskt, stad, utomlands
1 kommentarer:
Förstår att det blev tummen ned för Le Corbusiers storskaliga planer för Alger, men kanske fick han något uppfört?
Hur många byggnader eller kvarter blev det i så fall?
Skicka en kommentar
Hem