Jättegrönt?

The Lighthouse i Dubai. "Low Carbon commercial tower". Skyskrapa med mindre ekologiskt fotavtryck, Atkins som gör Dubaiskrapor på löpande band, har tagit fram en konceptdesign:


Den 400 meter och 66 våningar höga skyskrapan är tänkt att krönas av tre stycken vindturbiner med 25 meters diameter.

"In setting a new benchmark for Dubai, the 400-metre luxury office tower aspires to be a low carbon commercial building which aims to reduce its total energy consumption by up to 65% and water consumption by up to 40%. This will be achieved through the use of passive solar architecture, many low energy, low water engineering solutions, recovery strategies for both energy and water and building integrated renewables – including large scale wind turbines and photovoltaics.

During the development of the design Atkins will map and manage the embodied energy content of the building and select materials from sustainable sources, so that impact on global resources is controlled. Already this is leading designers to consider a steel frame solution for this structure.

Additionally, features such as floorplates interconnected by micro-atria and the inclusion of inter connecting vertical gardens are being actively considered to enhance the social aspects of this building."

Mycket holabalo om ekologiskt hållbara skyskrapor nu. Ofta består det ekologiska just i några vindturbiner på toppen och solceller, medan tornet som helhet fortfarande har ett omfattande ekologiskt fotavtryck. Som BLDGBLOG invänder:

"A high-rise that off-sets some of its power use through the installation of rooftop wind turbines is great: it looks cool, magazine readers go crazy for it, and the building's future tenants save loads of money on electricity bills. But once you factor in these savings, something like the new Castle House eco-skyscraper still ends up being a net drain on the system.

It's not good for the environment; it's just not as bad as it could have been. [...]
I remain radically unconvinced that a "green" skyscraper is better than no skyscraper at all – and yet green skyscraper enthusiasts are out high-fiving each other as if their own positive energy is enough to counteract carbon emissions from the global steel industry."

[Via Treehugger]

Tidigare på samma tema.

Tillståndet

Manifest by Zaha Hadid

Augustinumret av Icon, 50 manifest av 50 arkitekter/kontor/designers/debattörer. Bred blandning av folk, rakt ur tiden, en kontrollmätning av tillståndet för arkitektur, design, samhälle och narcissism.

Förtjänstfullt kort hållna, i ansträngningsjusterad citatlängd som bloggposter medan middagen väntar. En del tillkomna på en höft, en del skrivna av kommittéer, andra sammanfattningar av utmejslade yrkesfilosofier.

Passar förstås Rem Koolhaas perfekt, som använder sin plats för en hyllning till Europa, och en prognos:

"The Eurasian giants, India and China, wait benevolently until we are ready to start the post-Atlantic era together. Then the distribution of oil can be arranged between the ones who are benefiting directly from it. The desert will no longer need to be pumped out for American SUVs."

Peter Eisenman (hem):

"In staging the appearance of reality as spectacle, media induces passivity. The more passive the audience, the more necessary spectacular imagery becomes. It is a vicious cycle in which architecture today is more than ever implicated. In such a context, today’s subject, now rendered passive, is truly in danger of losing the capacity for close reading."

Peter Saville (hem):

"Creativity has become part of the business of social manipulation. The cultural adventure has been consumed by business. Making things better is a moral issue, but morality and business don’t go together – business is, if not immoral, then amoral"

Jasper Morrison (hem):

"Design, which used to be almost unknown as a profession, has become a major source of pollution."

Steven Holl:

"At the beginning of the 21st century, architecture can be the most effective instrument for reconstructing the relations between our species and the earth."

Geoff Manaugh (hem):

"The suburbs are architecture; bonded warehouses are architecture; slums are architecture; NASA's lunar base plans are architecture - as are the space stations in orbit about us. Stop limiting the conversation."

Med flera.

3% säger Wallpaper*

Villa K i Stocksund - Djursholm, Tham & Videgard Hansson.

Wallpaper* listar 101 av världens mest intressanta "emerging architects" på en småjobbig flashsite (sååå 2003! (Men det är ju de flesta kontorssidor också (varför kan arkitekter inte hålla sig med funktionella hemsidor? vad säger det om professionen?))). Flashen till trots så är det en rolig sammanställning att botanisera i, försöka utröna vad som är tendenser och vad som är Wallpaper*-redaktionens sjuka preferenser.

Sverige representeras av hela tre kontor/arkitekter, det är Per Fransson och Mattias Wreland, båda födda 1971.
Bostäder Lofthammar, Franson Wreland

Rahel Belatchew som fick Residence Stora Formpriset 2006.

Villa D, Tyresö

Samt Bolle Tham & Martin Videgard Hansson
Villa på Tidö-Lindö, Västerås

Faktum är att Wallpaper mer eller mindre dubbar Sverige till en kommande stormakt, med tre representanter i samlingen, fler än de övriga nordiska länderna tillsammans. Och Danmark, de är inte ens representerade. Är det en rimlig bild av tillståndet för den unga arkitekturen i Sverige, är det en tillfällighet? Är det välförtjänt eller oförtjänt?

Även andra kontor har förresten kopplingar till Sverige, som Berlinbaserade Realarchitektur.

Andra bloggar om: arkitektur, wallpaper

* = Ja, tidningen heter Wallpaper*

Slussenförslag på samråd

Slaget om moder sveas anrika getingmidja, tillika Mälarens underdimensionerade urinblåsa, Slussen, rullar vidare. På torsdag, skriver DN, inleds slutstriden. Fan tro't. Efter många turer är det i alla fall fyra förslag som nu ställs ut för samråd på Tekniska Nämndhuset i Stockholm, där de kommer finnas fram till sista oktober.

Det är dels Nyréns "Nya Slussen", det förslag som vann den inbjudna tävlingen 2004, som vill riva den befintliga fyrklövern:
Dels ett rekonstruktionsförslag "Nybyggt bevarande", från White & WSP:

Valet står mellan de två huvudalternativen, bevarande eller nybygge. Därtill har Nyréns tagit fram ett tilläggsförslag som illustrerar ett nytt parkrum i trakterna runt Slussen, där en del högre bebyggelse istället ersatts med parkyta. En intressant idé till ett nytt grönt offentligt rum på en plats annars präglad av sin trafikapparat, men med tanke på att omarbetningen av Slussen under alla omständigheter kommer gå lös på 3-4 miljarder är frågan om det är ett för staden tillräckligt ekonomiskt intressant alternativ:



Förutom dessa tre förslag finns även dansk/svenska BIG/NOD:s gemensamma förslag:



Wilhelmsons outsider-förslag finns inte med den här gången heller, trots att det hade kunnat vidga diskussionen mot alternativa lösningar i en annan riktning.

Hur det en gång var. Fantastiskt. Optimistiskt.

Andra bloggar om: arkitektur, slussen, stockholm, stadsplanering, trafik

Zaha Hadid

Det går inte hur mycket man än försöker, varför man nu skulle göra det, att komma runt Zaha Hadid. Möjligen beroende på att hon helt enkelt är en av få riktiga konstnärer inom ett fält av stjärnarkitekter som annars mest består av avancerade bilhandlare.

Just nu utställning av valda verk, inklusive den här, på London Design Museum.

[Via Owen Hatherley]

Snart klar...

Water Cube

Second House of Sweden

Man kan tycka att det hela är löjligt och att Second Life just nu bara är sönderhypat, men jag har ändå tilltalats av idén att inrätta en svensk ambassad i Second Life ända sedan den först utannonserades i januari. Det är så galet mycket dagens Sverige: ett beslut fattat med ett ängsligt vått finger i luften som känner efter vart trendvinden blåser. Ah, Second Life är det nya Internet? Där måste vi vara, vi måste vara där först av alla! Nu hann de j-la Maldiverna en vecka före med att öppna sin ambassad, vilket PR-Olle Wästberg kommenterade såhär:

"I saw they had opened theirs on poles in the water so I hope they're not hit by global warming."

Jag är inte så skeptisk som jag kanske låter. Det är rätt att experimentera. Ska nationalstaten vara relevant måste den fortsätta att finnas på de arenor där vi vistas, och många utlandssvenskar återfinns idag i Second Life. Vilka konsulära bekymmer de kan ha där vet jag inte, men ambassadens roll numera är mer som marknadsförare än som konsulat.

Bild från invigningen

Dessutom är det oerhört underhållande: det är inte varje dag man får se utrikesministern oväntat sticka iväg och fastna i ett träd när han skall inviga en ny statsinrättning.


Film från invigningen

Bara någon dag efter invigningen har de första demonstranterna anlänt, rapporterar Second Sweden:

Ryktet sade att ett gäng norrmän inledde med att kasta dildos på byggnaden varvid de snabbt blev avlägsnade av närvarande säkerhetsstyrkor.
De hade förmodligen retat sig på Bildts uttalande under invigningen:
“I expect to be invited to the opening of the Norwegian embassy in a couple of decades.”

Strax därefter tågade ett par danskar in och ställde sig utanför huvudentrén med ett par plakat. Deras åsikt var att statliga organ inte ska blanda sig i vad som händer i SL.

Ah, det här kan bli hur kul som helst!

Synd bara att man valde att göra en ren kopia av Gert Wingårdhs och Tomas Hansens småtråkiga Washingtonambassad. Att rakt av kopiera en fysisk byggnad är inte så spännande. I SL sätter vare sig fysikens eller ekonomins lagar några begränsningar för byggnaders form, varför inte utnyttja det istället och göra något helt annorlunda?

Jag är säker på att Wingårdh hade tagit ut svängarna mer om han fått rita den virtuella ambassaden.

Ta en tur runt huset med den här filmen:


Läs mer på Second Sweden och Building the Second House of Sweden

Science Fiction

Bild: Reef City av Mark Goerner

Ni missade förstås (eftersom den var i L.A) den filmfestival om Science Fiction och filmer, som BLDGBLOG och Materials & Applications arrangerade för en vecka sedan... men missa för den skull inte bilderna och rapporten från vad som verkar ha varit ett intressant arrangemang.

Ett av den oförtröttelige Geoff Manaugs teman är att arkitekturen har mycket att lära från rumsbehandlingen i både film och Science Fiction.

Bild: James Clyne

Bild: Ben Procter

Att arkitekturen behöver påverkas utifrån tycks vara en grundtes i alla diskussioner om fältets status idag. I en BLDBLOG-intervju med Mark Wigley, redaktör på Volume och dekanus för arkitekturskolan vid Columbia University förs ett resonemang om vilken typ av utifrånpåverkan det bör vara. Eller närmare bestämt, Gilles Deuleze eller Science Fiction:

BLDGBLOG: There also seems to be a huge reliance today on extra-architectural theory, like Gilles Deleuze. But if students were instead locked in a room with some science fiction novels, or even a comic book, it might actually stir up some new ideas. At the very least, science fiction actually addresses architecture. So perhaps the problem is one of reference? Or even of genre? Or just specifically Deleuze?

Wigley: To cut to the chase, if it’s a choice between being locked in a room with a science fiction book or being locked in a room with Deleuze, go for the science fiction book, for sure. No doubt about it. But that’s not a choice against theory – because, in fact, science fiction is an incredibly important mode of theorizing about technology and about space, and the people who produce science fiction are often incredibly canny theorists.

Bild: Ben Procter
Bild: Ryan Church

Andra bloggar om: arkitektur, SciFi, SF, Science Fiction, Deleuze

Filmer från Stockolms stadsbibliotek

Humaniorabloggen, publicerad bibliotekarierna i Stockholms Stadsbibliotek, har gjort två filmer som visar Asplundhuset från vinklar som man vanligtvis inte har möjlighet att se som besökare:

Konkret poesi

Frederik Molenschot och Susanne Happle, två designers baserade i Holland, har utvecklat ett system med betongplattor med en behandlad yta där ett mönster framträder endast då plattan blir våt. När ytan torkar tonar mönstret bort igen. Ett regn kan framkalla ett tillfälligt spår i marken, i det här illustrerade fallet i form av ett blommönster, men möjligheterna att fälla in text, bilder eller andra osynliga ledtrådar som blir synliga endast vid väta, är närmast oändliga.


Interaktiv arkitektur när den är som bäst, och enklast. Produkten är passande döpt till "solid poetry".

Det finns dessvärre inte så vidare mycket mer information om produkten, teknisk lösning eller erfarenheter av funktionen, om den någonsin tillverkats, via hemsidan, men kolla in ändå. [Via Transmaterial]

Oscar Niemeyer frenzy

Oscar Niemeyer - världens äldsta ännu verksamma arkitekt? - intervjuas av Jonathan Franklin i Svenska Dagbladet. I år fyller Niemeyer 100, nyligen gifte han sig med sin 60-årige sekreterare.

Om sina politiska rötter säger Niemeyer i intervjun:

"Jag hatar kapitalismen. Vi måste förändra kapitalismen, denna regim av våld, makt och krig, jag avskyr det. Jag kommer från en traditionell katolsk familj med påvens porträtt på väggen. Men när jag kom ut i världen och såg hur orättvis den var, blev jag en ung kommunist."

Om sin förkärlek för svepande former i sin modernism:

"Jag gillar inte räta linjer, de är hårda och omedgörliga. Jag attraheras av fritt flödande kurvor som jag hittar i bergen och i slingrande floder".

Låt oss till dessa ord njuta av ett kollage av bilder, skamlöst lyfta från Flickr (respektive fotograf anges i anslutning till respektive bild). Säga vad man vill om killen, han gör sig sanslöst bra på bild:


Metropolitan Cathedral, Brasilia. Fotograf: Haneorla


Museum of Contemptory Art, Río de Janeiro. Fotograf: Haneorla

Kommunistpartiets högkvarter i Paris. Fotograf: Abraahaam

Interiör, kommunistpartiets högkvarter i Paris. Fotograf: Jorge Sousa

Edifício Niemeyer. Fotograf: Arthuso

Auditório Ibirapuera. Fotograf: Andrea Fregnani

Oscar Niemeyer Museum, Curitiba. Fotograf: Ric e Ette

Scott Teplin

Scott Teplin är den sortens bildkonstnär som skapar en värld av associationer i varje enskild målning. Med penna, tusch, akvarell och en överdådig fantasi arbetar han i samma anda som Sven Nordqvist: bilden skall fyllas av intryck och ingenting är vad du först trodde att det var. Skalan rör sig från den lilla knappt synbara detaljen till den övergripande oväntade strukturen.



Titta in på hemsidan. Lägg ett bud på drömkåken 28 rooms, labyrinten 30rooms, den här bjässen, eller, om plånboken bara tillåter mindre varianter av bostäder kanske ett puderrum.



Remixade och återsammanfogade pussel av de välkända och oväntade objekt som utgör, eller kunde utgöra, ett hushåll. En delikat överdos av färg och kreativa utfall.

Man vill ju bara gå runt i bilderna.

Sån tur då att det idag finns fler världar där en arkitekt kan få sina verk uppförda än bara denna enda världsliga plats vi kallar verkligheten. Det innebär att även Scott Teplin kan "bli byggd". Ett gäng byggare har gjort precis det, i Second Life:


När vågar någon uppföra Creepy Peepers i verkligheten och slutligen ta död på den kvarvarande resten av privatsfären? En idé för ett annat Panopticon.

[via Virtual Suburbia] Tidigare om arkitektur i Second Life här.