Dagliga Oregelbundna uppdateringar om arkitektur och närliggande ämnen i Sverige och annorstädes. Bloggen drivs på ideell basis. Vill du hjälpa till? Läs mer. Arkitekter utan gränser, Sveriges nystartade gren av arkitekternas världssamvete.

Muungano, nätverk av ingenjörer, filosofer, ekonomer, designers och arkitekter som undersöker design som en social och estetisk verksamhet.

Byggbrigaden, alla-kan-bygga-rörelse för unga och gamla amatörer.
Christopher Alexander: Pattern Language, Oxford University Press, 1977

Henri Lefebvre: The Production of Space, Basil Blackwell 1974

Peter Lundevall: Stockholm - den planerade staden, Carlssons 2006

Ragnar Uppman: I arkitektens öga, Carlssons 2006

Ingrid Sommar: Funkis, Bokförlaget Forum 2006

Lars Mikael Raattamaa: Politiskt Våld, Modernista 2003

Architecture For Humanity: Design like you give a damn: Architectural Responses to Humanitarian Crises, Metropolis Books, 2006

Alex Steffen (red), Al Gore (förord), Bruce Sterling (introduktion) m fl: Worldchanging, Harry N. Abrams, Inc 2006

Claes Caldenby och Fredik Nilsson: Om arkitektur, Arkus 2005
30 november 2006

CAD-apa

a.k.a ritbordsslav.

Etiketter:

29 november 2006

Alla till Asplund

Förslag: Accessing the hill of information

Huruvida Gunnar Asplund just nu roterar plågat eller spinner upphetsat i sin grav, vet bara gudarna och kyrkogårdsförvaltningen. Men klart är att många kände sig kallade när det inbjöds till tävling om att skapa den minst anskrämliga pendangen till Stadsbiblioteket i Stockholm. Fler än 1000 förslag är inlämnade. PDF:erna finns nu på Sveriges Arkitekters hemsida, upplagda i ett lite svårnavigerat system där förslag som ligger tidigt i alfabetet har en klar publik fördel.


Men i alla fall. Man kan spendera timmar där i en katalog av högt och lågt, banalt och fenomenalt, kontemporärt och reaktionärt (ja, de senare är inte två poler om man nu trodde det, de är ofta samma sak). Mycket kan säkert sägas om förslagens arkitektoniska innehåll, men det kan lämnas åt experterna och den som har tid att göra en grundad bedömning.

Förslag: Asplund kastar ett nät

Låt oss här uppehålla oss vid det oväsentliga: namnen,

I arkitekttävlingar, där de tävlande skall var annonyma, skall varje förslag märkas med ett motto. Arkitekter är kreativa, inte bara när det gäller konceptuellt och spatialt tänkande, utan också när det gäller dessa motton, resultatet är en katalog som ser ut som en blandning mellan startfältet i ett V75-lopp och en postorderkatalog från en New Agebutik.

Några favoriter:

  • 15 minutes of engagement
  • A visionary design that make and mold Stockholm life are
  • "Sho" the chinese character for writing, it means book
  • 8th brother
  • A cloud in pants
  • As in all periods of supposed change, new icons are thrust forward
  • Brain Word
  • Dagsmeja
  • Din sol din himmel, dina ängder gröna
  • Eternalizing human life sublimination
  • Iconclash
  • If the prophet will not go to the mountain then the mountain must go to the profet
  • Find the naked girls
  • Grotto
  • Hans & Greta
  • Lenin 42 F
  • Mama needs to ask questions
  • Katla
  • Pikthörnan
  • The masters voice

    Och så finns det förstås den stora underkategori av namn som rör sig kring temat Gunnar. T ex:
  • Dear Gunnar
  • Delighted Gunnar
  • Gunnar Attraktion 06

    Vem blir den förste att sätta samman en kontemporär arkitekturdikt med motton från Asplundstävlingen?

    Förslag: Bisplund

    Andra bloggar om: , ,

    Etiketter: , ,

  • Tate Ostmodern

    Herzog & de Meuron är inte först med att stapla lådor på varandra för att bygga ett naivistiskt torn i sitt förslag till expansion av Tate Modern, det har gjorts förr.

    Kanske har de varit på studiebesök i Slovakien och tittat på Hotel Panorama i Štrbské Pleso, Hohe Tatra. Hotellet ritades av Zdenik Rihák och byggdes mellan 1965-70.



    Herzog & de Meuron får skatta sig lyckliga om de med sina metall- och glaslådor når ens hälften av den brutala dramatik som Zdenik Rihák skapat i den slovakiska skogen.

    Groteskt, fantastiskt eller bara... ehh... wow. Öststaterna var först igen.

    (Länk till Hotel Panorama Via Tidskriften Arkitekturs blogg. Titta in på Ostmodern fler fantastiska bilder av kreativiteten bakom järnridån)





    Andra bloggar om: , ,

    Etiketter: ,

    Blobb + box


    Neapelbaserade arkitekterna Vincenzo Corvino och Giovanni Multari har gjort ett stadsförnyelseförslag för förorten Ponticelli utanför Neapel. Som många andra förorter runt Europeiska storstäder har Ponticelli ett skamfilat rykte och som i så många andra projekt för att vända utvecklingen är arkitekternas lösning en inopererad ikonisk anläggning för kultur, idrott eller konferens. En arkitektonisk pacemaker.

    Corvino + Multaris förslag är ett "musikhus" med plats för 11 000 åhörare. Den exteriöra formen är en blandning mellan den traditionella boxen och en blobb. Arkitekterna förklarar:
    "The red backlit buildings wrapped in the soft forms used for the cladding recall a lava flow that seems to have just erupted from a volcano."

    En intressant form, onekligen. Svårt att avgöra av illustrationerna hur väl den kommer falla in i det befintliga stadsrummet. I vissa bilder verkar den kontextbefriat monstruös:


    Andra bilder antyder att det i princip inte finns någon kontext:


    Byggandet skall påbörjas tidigt 2007 och anläggningen öppnar 2009.



    Andra bloggar om: , ,

    Etiketter: ,

    28 november 2006

    (Park)ering


    Vi skrev nyligen om parkeringsplatser med former utöver det vanliga.

    Här är en annan variant, designad av franska kontoret R&Sie i staden Tokamashi i Japan. Den här parkeringen är utformad på ett sådant sätt att formen följer landskapet i den omgivande terrängen. Häftig installation. För det är väl inte permament?

    (Via Doweirdo!)



    Etiketter: , ,

    27 november 2006

    Leidsche Rijn, Holland


    Leidsche Rijn är för närvarande det största pågående stadsutvecklingsprojektet i Holland, 30 000 lägenheter för upp till 80 000 boende skall byggas fram till 2015. Vad som gör projektet unikt är dess långtgående ambitioner att åstadkomma ett ekologiskt uthålligt byggande, stora investeringar har gjorts för att skapa hållbara konstruktioner, lågenergihus, dagvattenåtervinning och centralvärme. Varje grannskap utformas och byggs individuellt anpassat med flexibla lösningar till lokala omständigheter, samtidigt som projektets stora skala gör att samverkanseffekter uppnås. Leidsche Rijn ligger i Utrecth som är Hollands tredje största stad.



    Leidsche Rijn är en del av ett holländskt miljonprogram. 1990 beslutade regeringen att bygga 1 100 000 bostäder fram till 2005.

    Masterplanen för området har tagits fram av designfirman Maxwan i samarbete med arkitekturhistorikerna Michelle Provoost och Wouter Vanstiphout från Crimson.

    Projektet är också intressant därför att planeringen har skett via en öppen, processorienterad modell som varit mindre fokuserad på att skapa statiska förutsättningar och mer på de möjligheter som finns i motsättningarna. Planeringsmodellen, kallad “orgware" är lånad från ekonomins sfär. Den refererar till de administrativa, politiska och policyrlaterade förutsättningar som föregår implemeneterandet av idéer och kunskap (software).



    Leidsche Rijn är indelat i flera mindre områden med varierande arkitektur och målgrupper. Det har varit en uttalad målsättning från Utrechts stadsmyndigheter att skapa grannskap där människor med skilda bakgrunder bor grannar.




    Karta över den framväxande staden här:



    Läs mer om Leidsche Rijn här.

    Andra bloggar om: ,

    Etiketter: , ,

    24 november 2006

    Wingårdh vann årets Salin


    Årets Kasper Salinpris går till Gert Wingårdh, Jonas Edblad, Karin Wingårdh och John Eklind på Wingårdh Arkitektkontor för Aranäsgymnasiet i Kungsbacka.

    Gert Wingårdh, Sveriges ohotade stjärna på "scenen", är den ende som fått Salinpriset fyra gånger. Tidigare har han bland annat belönats för Öijareds Golfklubbs klubbhus (1988), Astras forskningsanläggning i Mölndal (1993) och Chalmers kårhus (2001).

    Sveriges Arkitekter har delat ut priset sedan 1962, det tilldelas ett svenskt byggnadsverk eller grupp av byggnader av hög arkitektonisk klass.

    Övriga nominerade byggnader i år var Bonnier Konsthall, ritad av Johan Celsing, Stadsbiblioteket i Halmstad av Schmidt Hammer Lassen och ett bostadshus på Vävskedsgatan i Göteborg av White.

    När DN frågar varför han får så många priser svarar Gert Wingårdh ödmjukt:
    - Jag har ingen förklaring. Det handlar om att låta arbetet vara lustfyllt och spännande och uppfyllande och det är ett intimt lagarbete på kontoret. Men det präglar många av våra kollegor också.



    Andra bloggar om: , ,

    Etiketter: ,

    Parkeringsdilemman


    En parkering behöver inte vara tråkig. I händerna på en kreativ arkitekt kan rationaliteten med lite eftertanke kombineras med en nyskapande form. Utanför Strasbourg i Frankrike gjorde Zaha Hadid något extra av en infartsparkering och spårvagnshållplats 2001. Istället för de traditionella raka raderna parkeras fordonen i en svepande rörelse över parkeringsplatsen. De uppställda bilarna blir en installation över dagen som fylls på vid morgontid och töms kvällstid. I mitten av det svepande rörelsescemat ligger den mycket ”Hadidiska” spårvagnshållplatsen.




    I Tyskland, den genomtänkta infrastrukturens förlovade land, blir parkeringshus ofta till konstverk. Burda Car Park i Offenburg ritad av Ingenhoven & Overdiek fick pris av brittiska arkitektförbundet, RIBA, 2004:


    I takt med att kvarvarande parkeringsplatser flyttar inomhus blir uppgiften att utforma vackra, trivsamma och - inte minst - trygga parkeringshus en allt viktigare utmaning. Att få ett parkeringshus inne i staden att förhöja värdet av statsrummet är inte en omöjlig uppgift.

    Nyligen byggdes ett parkeringshus I Munich ut med ytterligare våningar på ett sätt som tillförde den känsliga miljön vid Salvatorplatz, nära den gamla stadsmuren.
    Arkitekten Peter Haimerl ritade en fasad bestående av en “tvådimensionell matris” av 20 000 galvaniserade stålstavar av identisk längd, placerat ovanpå en tegelbyggnad från 60-talet:


    Även om oljan tar slut kommer vi vara tvungna att ha snygga parkeringshus, skriver Steve Rose, som efterlyser att fler arkitekter gör som Zaha Hadid och tar sig an parkeringsplatser som en arkitekturuppgift:
    “Even if psychologically we've moved on to a sustainable, post-oil utopian mindset, the truth is cars are not going to go away any time soon. Even when the oil does run out, the chances are we'll have alternatively powered versions of the same cars; and unless someone works out a way of folding them up into small cubes, we're still going to have to work out where to put them. Perhaps if architects considered car parks more, we'd get more car parks we could call architecture.”
    Andra bloggar om: , , ,

    Etiketter: , ,

    20 november 2006

    Revolution i St. Petersburg

    Förslag: RMJM

    I Östersjöns östra flik, innanför den kalla finska viken, ligger innanhavets absoluta pärla, Rysslands venedig, St. Petersburg. En stad full av praktfulla avenyer och palats som står på UNESCO:s världsarvslista. En känslig plats att införa ny arkitektur på.

    Nu skall Gazprom flytta sitt huvudkontor från Moskva hit och behöver en ny märkesbyggnad som skall uppföras i St. Petersburgs centrum. Sex kontor har fått i uppdrag att rita förslagen som presenterades häromdagen: Jean Nouvel, Herzog & de Meuron, RMJM, Rem Koolhaas, Daniel Libeskind och Massimiliano Fuksa. De har alla producerat typiska produkter av kontemporär internationell arkitektur.

    Förslag: Jean Nouvel

    Ryska Arkitektförbundet bojkottade tävlingen av respekt för St. Petersburgs historiska skyline, men de sex internationella kontoren har inte låtit sig hindras av sådana brydderier och inte heller har designen anpassats nämnvärt till det sammanhang huset skall inträda i. Rem - "fuck context" - Koolhaas leverade vad som förväntades, att Jean Nouvel spelar samma obekymrade spel med det historiska sammanhanget kan dock förvåna.

    Förslag: Massimiliano Fuksas

    Gazprom pöser av pengar som skall manifesteras på något vis och uppdraget var att designa en pompös och spektakulär märkesbyggnad. Den uppgiften kunde ingen av de namnkunniga arkitekterna säga nej till. Kanske gick det till så. Värderingar lades på hyllan, bekvämt undanstoppade under ursäkter.

    Resultatet då? Blandat. Riktigt lyckade - betraktade som solitärer - är Kolhaas och Jean Nouvels förslag medan RMJM och Massimiliano Fuksas är tämligen intetsägande och Herzog & de Meuron och Daniel Libeskinds ser fruktansvärda ut. En personlig värdering förstås.

    Förslag: Rem Kolhaas

    Det huvudsakliga problemet med byggnaderna ligger i hur de faller in i St. Petersburgs befintliga skyline. Mikhail Piotrovski, chef vid Världsarvsmuséet i St. Petersburg, har vädjat om att projektet skall avbrytas:
    "Some of the designs show genius, but putting it opposite Smolny would deform the historic skyline of the city and look like a challenge.... It was mere accident that we inherited this fantastic city. We must not damage it."
    Ett rop i natten som lär ringa tämligen ohört när de stora pengarna talar.

    Förslag: Herzog & de Meuron

    Förslag: Daniel Liebskind

    Vinnaren annonseras den 1 december.

    Andra bloggar om: , , ,

    Etiketter: ,

    Colour by numbers


    Colour by numbers är en 72 meter hög ljusinstallation vid Telefonplan i Stockholm, som invgigdes 23 oktober och kommer lysa på kvällar och nätter fram till 7 januari.
    Fönstren på tornets översta tio våningar lyser i regnbågens färger, ljussättningen kan styras av vem som helst via mobiltelefonen.
    "Vem som helst kan styra lamporna med sin tonvalstelefon. Styrsystemet för telefonstyrningen sitter i tornet och består av elektronik som är ihopkopplad med en mobiltelefon. Elektroniken svarar på inkommande telefonsamtal och ger instruktioner till användaren, som kommunicerar med systemet via knapptryckningar. Systemet styr sedan lamporna via DMX."
    Colour by numbers har tagits fram av konstnären Erik Krikortz, Milo Lavén, arkitekt och Loove Broms, interaktionsdesigner

    Via hemsidan visas en aktuell videobild av tornet. Där förklaras också hur det går till att byta färg.




    Det är inte bara en vacker installatione utan även ett inlägg i samhällsdebatten säger konstnären Erik Krikortz och Milo Lavén:
    ”Det är frågor som varför, när, var och hur arkitektur uppkommer som är det intressanta. Som arkitekt måste man alltid vara medveten om i vems syfte man egentligen jobbar och vilka idéer man främjar med sin arkitektur”.


    Fler liknande projekt på Urban Screens.org.

    Etiketter: , ,

    Plan Obus


    Vid den franska kolonialmaktens 100-årsjubileum 1931 presenterade Henri Prost ett förslag för ny stadsplan för Alger som fick Le Corbusier att engagera sig i stadens öde. Le Corbusier designade, utan att vara inbjuden för att lämna något förslag, en modernistisk megastruktur som han menade skulle göra Alger till Afrikas huvudstad och därmed fullborda hans dröm om en diamant av betydande medelhavsstäder inkluderande Barcelona, Marseille, Rom och Alger.


    För Le Corbusier blev projektet, som han kallade för Plan Obus, ett personligt åtagande som kom att sträcka sig över decennier. Ingenting av den extrema planen kom någonsin i närheten av att bli byggt. Men intressant är projektet för sitt konsekventa genomförande och även därför att det med sina böljande former var ett klart brott mot de rätvinkliga stadsplaner Le Corbusier utvecklat i tidigare arbeten.


    De nya stadsstrukturerna, tänkte sig Le Corbusier, skulle byggas som broar och upphöjda motorvägar rakt över den befintliga Casbahns gamla gränder. Skalan så enorm att den befintliga staden sjönk undan till smågrus intill de nya byggnaderna. I Blocking the Casbah i Bidoun, berättar Brian Ackley om Le Corbusiers paradoxala inställning till tradition, som också är kännetecknande för den modernistiska kluvenheten:
    If built, Plan Obus would have been one of the largest and most ambitious modernist projects ever-an inspiring sight of monument and beauty-and likely one of its greatest failures. Clearly disaster loomed in the project's disregard for Algerian social and religious traditions, the segregation of the workers and the European communities, and of course the abrupt change in the spatial arrangement brought on by its brutal scale. What is most interesting about Plan Obus now is not imagining these problems, but contemplating the extreme disconnect between Le Corbusier's solution for Algiers and the romantic harmony, sensuality and poetry of the exoticized other upon which he drew.

    Det utdragna Algerprojektet ledde Le Corbusier på återkommande resor till Afrika fick också arkitekten själv att med tiden tvingas ompröva sin egen tilltro till modern arkitektur. Det kom också, med tiden att fördjupa Le Corbusiers längtan efter en "poetisk primitivsm" och i höjd med andra världskriget övergav han sin storskaliga plan för Alger.

    Bilder märkta med "P" tagna från Planum.

    Etiketter: , , ,