Spektakulärt vid sjöfronten i Hamburg

Tyskland är världens största exportnation och Hamburg vid floden Elbe är dess största exporthamn. Här pågår, som i så många andra hamnstäder, en intensiv omvandling av verksamheten vid sjöfronten som tog sin början med ett politiskt beslut 1997 och nu har kommit en bra bit på vägen. Hamnen får maka på sig från den absoluta stadskärnan och staden återtar successivt sin plats vid vattnet. I det som tidigare var ett skeppsvarvsområde utvecklas nu HafenCity, som är Europas för närvarande största stadsförnyelseprojekt. När projektet är färdigt kommer stadskärnan ha vuxit med 40 procent, med en tyngdvikt på ett tillskott av bostäder. Totalt handlar det om 155 hektar landyta, 60 hektar byggnadsyta och ett tillskott av 1,8 miljoner kvadratmeter golvyta.


Invånarna skall åter komma ner till Elbe i centrala Hamburg, få möjlighet att vandra längs nyanlagda strandpromenader i en ”framtidsinriktad och internationell miljö” I centrum av projektet står förstås också, som i alla andra nutida stadsförnyelseprojekt, några publikdragande kulturaktiviteter: ett konserthus ovanpå en shoppingalleria, ett sjöfartsmuseum och ett kombinerat akvarium och vetenskapscenter.

Arkitektoniskt kan det beskrivas som ett mischmasch, själva hävdar stadsutvecklarna att de enskilda projektens individuella kvalitéer garanterar att ”the finished combination should prove truly fascinating”. Ja, blir det inte vackert så lär det åtminstone bli fascinerande. Ett tag.


Det kombinerade Vetenskapscentret och akvariet, ovan, har ritats av ”the renowned Dutch architect Rem Koolhaas.”

På platsen finns redan vid byggstarten några kulturhistoriskt värdefulla byggnader, däribland de gigantiska lagerlokalerna Kaispeicher A och B, uppförda under olika hamnepoker.

Kaispecher B, 1879, omvandlas till sjöfartsmuseum.

Kaispecher A, med tillkommande konserthus ovanpå.

Den resliga och distinkt kubiska Kaispecher A ritades av Werner Kallmorgen och byggdes mellan 1963 och 1966. På toppen av byggnaden har stadsfullmäktige beslutat att placera Hamburgs nya konserthus. Det glasiga tillskottet har ritats av Herzog & de Meuron. Den vågformade takprofilen skall, hävdar informationsbroschyren, länka samman “the old harbour traditions to the new cultural identity of HafenCity.”

Annan ikonarkitektur som utvecklarna hoppas skall “dra många besökare till HafenCity" är den blivande kryssningsterminalen, där ett hundratal lyxkryssare skall lägga till varje år. I väntan på den blivande byggnaden, ännu inte ritad, så är den tillfälliga kryssningsterminalen på platsen en riktig arkitektonisk pärla:

“The architectural idea behind the 1,200 square metre arrivals hall fascinates through its novelty and simplicity. Two familiar seagoing elements – the container and the sail – have been ingeniously combined. The walls are made of stacked multicoloured seafreight containers and topped with a dynamically shaped sail-like roof”

Som alltid, när det handlar om stadsförnyelseprojekt, kan och bör man ställa sig frågor: Vem byggs den här nya staden för, vilka kommer kunna bo i de nya bostäderna, är det rimliga prioriteringar och överväganden som resulterar i alla dessa sjöstäder nerlusade med ikonspillning? Njut en stund av de vackra illustrationerna och fundera sedan över det. Botanisera i kartor kan man göra här.

Andra bloggar om: arkitektur, Hamburg, HafenCity, Tyskland, stadsplanering, stadsförnyelse

Sovande städer

Sleepy City är en sida för "fotografisk dekonstruktion av staden". Här samlas berättelser och foton från utforskning av nedslitna och övergivna miljöer där naturen skickar ut sina rottrådar och rosten återtar metallen. Men också industrimiljöer i full sving, miljöer där varje form har en funktion och helheten formar en bländande rationalitet.


Såhär introducerar upphovspersonerna idén bakom Sleepy City:

"The city tumbles across the landscape, it's vague boundaries eating ever outwards. The root like tunnels burrow haphazardly below while the manmade spires soar far above, spindly fingers reaching for the stars. Between these two extremes the ants of this mad metrolpolis scurry about their business unaware of the back alleys, tunnels and haunts of yesteryear. Unknown to most, beyond that decaying doorframe or rusty metal portal wait adventure and sights few shall see. To reach this parallel world all one needs is a torch and a great curiousity of spirit."

Länge kan man dröja här och utforska städerna som "ramlar fram över landskapet".


De första bilderna i den här posten är från övergivna delar av Nagasaki. De påminner (åtminstone mig) om scener ur Spirited Away. Fotograferna själva associerar till Shangri-la.

De här bilderna kommer från ett system av enorma murade tegeltunnlar innanför Niagarafallet:

"Behind the raging horseshoe falls of Niagara there lurks a dormant monster, a century old tunnel painstakingly laid brick by brick. There is no recorded tally of its human cost but in 1906 it would be the biggest tunnel of its type in the world. Like the secret hideout of a supervillain it defies belief and comprehension, a secret stronghold behind the crashing waterfall. A rappel through the treacherous bowels of a decrepit powerstation is the single entrance."

Och här är vackra bilder från Tennyson Power Station i Queensland:




Ja, visst är det arkitektur. Långt långt efter att den lämnat pappret och färdats in i ett annat liv.

Visioner för Helsingfors

Helsingfors stad och grannkommuner utlyser öppen tävling för att ta fram förslag till stadens långsiktiga utveckling fram till 2050. Från tävlingsprogrammet:

"Greater Helsinki is one of the most dynamic metropolises in Europe. In the next 50 years its population is predicted to grow from the present 1.3 million to 2 million.
With 70 million square metres of foreseen new construction, the overall physical structure of Greater Helsinki can be re-shaped in a way that will reinforce its position as a leading cultural and technological centre in the Baltic area. This transformation should not, however, forget the particular love of nature in Finland, nor sustainable urban infrastructures.

The physical world in which we operate should offer a civilised, civilising and inspiring environment for human collaboration, for human endeavour and above all, for human dreaming."

Tävlingsledningen uppmuntrar deltagare att tänka fritt och stort:

"This is the purpose of this competition or should we say visionary adventure. The chance to dream afresh, to accept current realities, not as negative restraints but as spurs to the imagination."

Tävlingen öppnades 15 december och avslutas 31 maj 2007. Den totala prissumman ligger på 500 000 euro.

För den som undrar om Helsingfors är en spännande arkitekturuppgift, tar vi oss friheten att publicera några bilder från den bedövande vackra regionen mer skogar och vattenspeglar som möter staden. Bilder tagna från Tävlingssidan.





Läs på hemsidan för mer information.

Andra bloggar om: arkitektur, helsingfors

Holländare gör om i Taiwan

Kaohsiung är Taiwans andra stad i ordningen (1,5 miljoner invånare) och världens sjätte största hamn. Nu skall de äldre varvsområdena tas ur bruk och en ny vattenfront öppnar sig för staden att expandera på. Tävlingen om stadsplan har just avgjorts och den vanns av de holländska kontoren Studio Sputnik och Juurlink+Geluk. Att holländska kontor baserade i Rotterdam, med världens sjunde största hamn, vinner internationella tävlingar om stadsförnyelse av gamla hamnstäder känns på något sätt rätt naturligt.



Förslaget delar upp förnyelseområdet i två delar, en med lägre bebyggelse i park som ansluter till det gröna berget Shoushan och ett supertätt affärsdistrikt som utgör en fortsättning på det befintliga stadcentrum. De två stadsdelarna möts runt ett centralt vattenrum omgivet av publika byggnader. Den upphöjda stadsjärnvägen Kaohsiung Mass Rapid Transit, förlängs genom stadsdelarna och bildar ett centralt stråk.

Ett trevligt förslag med fina illustrationer.



Kaohsiung är också hem för Taiwans näst högsta byggnad, det dystra, mordorlika Tuntex Sky Tower.

Andra bloggar om: arkitektur, Kaoshiung, stadsförnyelse

Leidsche Rijn, Holland

Leidsche Rijn är för närvarande det största pågående stadsutvecklingsprojektet i Holland, 30 000 lägenheter för upp till 80 000 boende skall byggas fram till 2015. Vad som gör projektet unikt är dess långtgående ambitioner att åstadkomma ett ekologiskt uthålligt byggande, stora investeringar har gjorts för att skapa hållbara konstruktioner, lågenergihus, dagvattenåtervinning och centralvärme. Varje grannskap utformas och byggs individuellt anpassat med flexibla lösningar till lokala omständigheter, samtidigt som projektets stora skala gör att samverkanseffekter uppnås. Leidsche Rijn ligger i Utrecth som är Hollands tredje största stad.



Leidsche Rijn är en del av ett holländskt miljonprogram. 1990 beslutade regeringen att bygga 1 100 000 bostäder fram till 2005.

Masterplanen för området har tagits fram av designfirman Maxwan i samarbete med arkitekturhistorikerna Michelle Provoost och Wouter Vanstiphout från Crimson.

Projektet är också intressant därför att planeringen har skett via en öppen, processorienterad modell som varit mindre fokuserad på att skapa statiska förutsättningar och mer på de möjligheter som finns i motsättningarna. Planeringsmodellen, kallad “orgware" är lånad från ekonomins sfär. Den refererar till de administrativa, politiska och policyrlaterade förutsättningar som föregår implemeneterandet av idéer och kunskap (software).



Leidsche Rijn är indelat i flera mindre områden med varierande arkitektur och målgrupper. Det har varit en uttalad målsättning från Utrechts stadsmyndigheter att skapa grannskap där människor med skilda bakgrunder bor grannar.




Karta över den framväxande staden här:



Läs mer om Leidsche Rijn här.

Andra bloggar om: arkitektur, holland

Plan Obus

Vid den franska kolonialmaktens 100-årsjubileum 1931 presenterade Henri Prost ett förslag för ny stadsplan för Alger som fick Le Corbusier att engagera sig i stadens öde. Le Corbusier designade, utan att vara inbjuden för att lämna något förslag, en modernistisk megastruktur som han menade skulle göra Alger till Afrikas huvudstad och därmed fullborda hans dröm om en diamant av betydande medelhavsstäder inkluderande Barcelona, Marseille, Rom och Alger.


För Le Corbusier blev projektet, som han kallade för Plan Obus, ett personligt åtagande som kom att sträcka sig över decennier. Ingenting av den extrema planen kom någonsin i närheten av att bli byggt. Men intressant är projektet för sitt konsekventa genomförande och även därför att det med sina böljande former var ett klart brott mot de rätvinkliga stadsplaner Le Corbusier utvecklat i tidigare arbeten.


De nya stadsstrukturerna, tänkte sig Le Corbusier, skulle byggas som broar och upphöjda motorvägar rakt över den befintliga Casbahns gamla gränder. Skalan så enorm att den befintliga staden sjönk undan till smågrus intill de nya byggnaderna. I Blocking the Casbah i Bidoun, berättar Brian Ackley om Le Corbusiers paradoxala inställning till tradition, som också är kännetecknande för den modernistiska kluvenheten:

If built, Plan Obus would have been one of the largest and most ambitious modernist projects ever-an inspiring sight of monument and beauty-and likely one of its greatest failures. Clearly disaster loomed in the project's disregard for Algerian social and religious traditions, the segregation of the workers and the European communities, and of course the abrupt change in the spatial arrangement brought on by its brutal scale. What is most interesting about Plan Obus now is not imagining these problems, but contemplating the extreme disconnect between Le Corbusier's solution for Algiers and the romantic harmony, sensuality and poetry of the exoticized other upon which he drew.

Det utdragna Algerprojektet ledde Le Corbusier på återkommande resor till Afrika fick också arkitekten själv att med tiden tvingas ompröva sin egen tilltro till modern arkitektur. Det kom också, med tiden att fördjupa Le Corbusiers längtan efter en "poetisk primitivsm" och i höjd med andra världskriget övergav han sin storskaliga plan för Alger.

Bilder märkta med "P" tagna från Planum.

Rusningstid i Moskvas tunnelbana

Rusningstid i Moskvars tunnelbana. Klaustrofobiframkallande upplevelse. Tagen härifrån. Mer bilder på vardagen i Moskvas tunnelbana här och vackra panoramabilder och detaljbilder på arkitekturen i de palatslika miljöerna, se här: