Fasadliv

Det råder mycket hype kring fasader med dynamiskt innehåll som förmår koppla samman den jämförelselvis tröga och statiska arkitekturen med digitala mediers snabbrörlighet. Fasader som är föränderliga över dygnet, som är interaktiva speglingar av hur byggnaden används, som skiftar färg efter besökarnas klickande på en webbsida etc... i skärningspunkten mellan teknologi, konst och arkitektur utvecklas mycket spännande som ger antydningar om vad som skall komma efter fasaden.

Att fasaden som sådan med tiden kommer försvinna, eller om inte annat blir mer svårdefinierad, det är realities:united installationer exempel på. Mest känd är flerfaldigt prisbelönade installationen BIX på Peter Cooks Kunsthaus Graz. Installation är egentligen fel begrepp eftersom det rör sig om en integrerad del av byggnaden, inte någonting som är påhängt utanpå eller i efterhand. Ljuspixlarna definierar hela byggnadens sjöfrontsfasad.




Realities:united arbetar runt om i hela världen, men framförallt i Europa, med projekt som successivt finkalibrerar och vidareutvecklar mediefasaden som fenomen. Under arton månader är den elva våningar höga glasfasaden på kontorsbyggnaden på Potsdamer Platz 10 i Berlin förvandlad till en av världens största medeifasader: SPOTS.





Påväg mot ett genombrott, från kostsamma installationer till permanenta inslag i stadsbilden, rör trenden med mediefasader upp frågeställningar längs vägen. När nyhetens behag har lagt sig är frågan om vad man egentligen skall, kan, bör, visa på mediefasader. Med möjligheten att göra fasaden interaktiv och föränderlig följer också ett ansvar för det innehåll som skickas ut, den förvandling av stadsbilden som därigenom påtvingas allmänheten. Och bygglovhanteringen står inför en ny komplexitet: skall innehållet på en mediefasad omfattas av yttrandefriheten eller skall bygglovskontoren bli censurmyndighet? Var går gränsen mellan installation och arkitektur?

Och, som Sascha på We make Money Not Art påpekar, mediefasader faller i allmänhet inte direkt väl in i den aktuella diskussionen om energianvändning och uthållighet. Frågan är vilken trend som överlever vilken, eller annars: om en anpassning kan ske.

Via We make Money Not Art

Diamant i Minsk

Nationalbiblioteket i Minsk, Vitryssland, en bokstavlig arkitektonisk diamant, är nattetid upplyst med 4646 färgskiftande RGB LEDs berättar LEDS Magazine (via Urban Screens).

Den 23 våningar höga Byggnaden, som invigdes 2006, är ett högstatusprojekt i Minsk. Byggnaden tar formen av en diamant, vilket skall symbolisera "the enormous value of knowledge that mankind has stored in books." Vitryssland är en diktatur med begränsad yttrandefrihet.

Om byggnaden skriver LEDS Magazine:

The building is covered by glass panels and during the day all 24 sides sparkle as a real diamond. Architects Victor Kramarenko and Michael Vinogradov, authors of the building, wanted to preserve and convey this vision at night. "The authors suggested hiding the light sources behind the glass to create an illusion of a giant color display," continues Kramarenko. "A total of 4646 color-changing LED fixtures were installed all around the building, effectively creating a monitor with 25x25 meter sides and 62 meters in diameter.

Hela systemet kontrolleras via ett specialbyggt program på en vanlig PC.

Bibliotek här lika hett på arkitekturbloggen som TV-bönder är i kvällspressen. Läs mer om andra biblioteksprojekt här och här.

Colour by numbers

Colour by numbers är en 72 meter hög ljusinstallation vid Telefonplan i Stockholm, som invgigdes 23 oktober och kommer lysa på kvällar och nätter fram till 7 januari.
Fönstren på tornets översta tio våningar lyser i regnbågens färger, ljussättningen kan styras av vem som helst via mobiltelefonen.

"Vem som helst kan styra lamporna med sin tonvalstelefon. Styrsystemet för telefonstyrningen sitter i tornet och består av elektronik som är ihopkopplad med en mobiltelefon. Elektroniken svarar på inkommande telefonsamtal och ger instruktioner till användaren, som kommunicerar med systemet via knapptryckningar. Systemet styr sedan lamporna via DMX."

Colour by numbers har tagits fram av konstnären Erik Krikortz, Milo Lavén, arkitekt och Loove Broms, interaktionsdesigner

Via hemsidan visas en aktuell videobild av tornet. Där förklaras också hur det går till att byta färg.




Det är inte bara en vacker installatione utan även ett inlägg i samhällsdebatten säger konstnären Erik Krikortz och Milo Lavén:

”Det är frågor som varför, när, var och hur arkitektur uppkommer som är det intressanta. Som arkitekt måste man alltid vara medveten om i vems syfte man egentligen jobbar och vilka idéer man främjar med sin arkitektur”.

Fler liknande projekt på Urban Screens.org.

The Collectivity Project

Tre ton vita legobitar dumpades utanför Norska nationalmuseum i Oslo för några veckor sedan. Det var en del av installationen "Collectivity Project" av den isländske konstnären Olafur Eliasson. Resultatet, dokumenterat i bilder och video ställdes ut på utställningen "Art in Turbulent Times" på Nationalmuseum fur kunst, arkitektur og design under Oktober.

Allmänheten fick bygga sina egna kreationer, resultatet var ett bevis på att kreativiteten bara behöver få en liten push för att släppas fri:

"I'm 10 years old again," sade fullvuxne Patrick Grung till en reporter, Aftenposten skriver:

Others are equally engrossed in their work, sitting for hours in wind and rain to let their imaginations run wild with a seemingly unlimited supply of the Danish building blocks. "This is an excellent project," said Grethe Moe, a teacher at Lilleborg School in Oslo. "I work with lots of children from Iraq and Afghanistan and they've never been able to play with Lego. I'll bring them here, and we can build something nice."

Bilderna ovan från Rudemeister, bilderna nedan från Aftenposten: