Fasadliv

Det råder mycket hype kring fasader med dynamiskt innehåll som förmår koppla samman den jämförelselvis tröga och statiska arkitekturen med digitala mediers snabbrörlighet. Fasader som är föränderliga över dygnet, som är interaktiva speglingar av hur byggnaden används, som skiftar färg efter besökarnas klickande på en webbsida etc... i skärningspunkten mellan teknologi, konst och arkitektur utvecklas mycket spännande som ger antydningar om vad som skall komma efter fasaden.

Att fasaden som sådan med tiden kommer försvinna, eller om inte annat blir mer svårdefinierad, det är realities:united installationer exempel på. Mest känd är flerfaldigt prisbelönade installationen BIX på Peter Cooks Kunsthaus Graz. Installation är egentligen fel begrepp eftersom det rör sig om en integrerad del av byggnaden, inte någonting som är påhängt utanpå eller i efterhand. Ljuspixlarna definierar hela byggnadens sjöfrontsfasad.




Realities:united arbetar runt om i hela världen, men framförallt i Europa, med projekt som successivt finkalibrerar och vidareutvecklar mediefasaden som fenomen. Under arton månader är den elva våningar höga glasfasaden på kontorsbyggnaden på Potsdamer Platz 10 i Berlin förvandlad till en av världens största medeifasader: SPOTS.





Påväg mot ett genombrott, från kostsamma installationer till permanenta inslag i stadsbilden, rör trenden med mediefasader upp frågeställningar längs vägen. När nyhetens behag har lagt sig är frågan om vad man egentligen skall, kan, bör, visa på mediefasader. Med möjligheten att göra fasaden interaktiv och föränderlig följer också ett ansvar för det innehåll som skickas ut, den förvandling av stadsbilden som därigenom påtvingas allmänheten. Och bygglovhanteringen står inför en ny komplexitet: skall innehållet på en mediefasad omfattas av yttrandefriheten eller skall bygglovskontoren bli censurmyndighet? Var går gränsen mellan installation och arkitektur?

Och, som Sascha på We make Money Not Art påpekar, mediefasader faller i allmänhet inte direkt väl in i den aktuella diskussionen om energianvändning och uthållighet. Frågan är vilken trend som överlever vilken, eller annars: om en anpassning kan ske.

Via We make Money Not Art

Diamant i Minsk

Nationalbiblioteket i Minsk, Vitryssland, en bokstavlig arkitektonisk diamant, är nattetid upplyst med 4646 färgskiftande RGB LEDs berättar LEDS Magazine (via Urban Screens).

Den 23 våningar höga Byggnaden, som invigdes 2006, är ett högstatusprojekt i Minsk. Byggnaden tar formen av en diamant, vilket skall symbolisera "the enormous value of knowledge that mankind has stored in books." Vitryssland är en diktatur med begränsad yttrandefrihet.

Om byggnaden skriver LEDS Magazine:

The building is covered by glass panels and during the day all 24 sides sparkle as a real diamond. Architects Victor Kramarenko and Michael Vinogradov, authors of the building, wanted to preserve and convey this vision at night. "The authors suggested hiding the light sources behind the glass to create an illusion of a giant color display," continues Kramarenko. "A total of 4646 color-changing LED fixtures were installed all around the building, effectively creating a monitor with 25x25 meter sides and 62 meters in diameter.

Hela systemet kontrolleras via ett specialbyggt program på en vanlig PC.

Bibliotek här lika hett på arkitekturbloggen som TV-bönder är i kvällspressen. Läs mer om andra biblioteksprojekt här och här.